Dejiligt – The Golden Age of Pornography, 1970-1974 regi Freddy Weis, 1970-74
The Return of The Post Apocalyptic Cowgirls, regi Maria Beatty, 2011
Xero, regi Jack The Zipper, 2010
Distributör: Njutafilms
Ute nu på svensk DVD
– – –
Svenska Njutafilms fortsätter sitt (o)heliga uppdrag med att ge ut kvalitetserotik.
De specialiserar sig på äldre erotik från porrens guldålder samt modern sådan som bryter mot dagens urholkade och konservativa scen. Nu utkommer dels Dejiligt – The Golden Age of Pornography 1970-1974, en samling av dansken Freddy Weiss loops, dels två nyproducerade avant-garde-filmer – The Return of The Post Apocalyptic Cowgirls i regi av Maria Beatty och Xero i regi av Jack The Zipper.
Dejiligt är alltså en kompilation av Weiss 8-mm-filmer från tidigt 70-tal. Danmark var det första landet i världen att legalisera pornografi 1969 och strax efter detta kom en explosion av erotikfilm. Weiss var något av en pionjär och regisserade fram för allt sk loops: kortare erotiska filmer där speltiden varierar mellan fem till tio minuter. Då filmerna spelades in utan ljud har Alex Puddu specialkomponerat ett soundtrack till DVD-utgåvan som osar sleaze lång väg.
Weiss kortfilmer är harmlösa och avspända. Alla filmer är centrerade kring en speciell situation, t.ex. hos barberaren eller hos doktorn. Danmark är förmodligen mest kända för sin gladporr men detta är hardcore. Det finns en lekfullhet och glädje i filmerna som jag uppskattar. De är inte ”professionella” i det avseendet utan framstår som snabbproducerade sexglimtar av glada amatörer, vilket också ligger nära sanningen. Dessutom är Puddus musik fruktansvärt svängig och kan bäst beskrivas som en blandning av progressiv rock och jazzigare bitar. Ett välkommet tillskott till erotikens kanon.
I The Return of The Post Apocalyptic Cowgirls möter vi dominatrixen Surgeon Scufflaw och dennes underhuggare Billy. Scufflaw spenderar dagarna med att smiska Billys rumpa röd men tröttnar snart och ger sig ut på jakt efter nya nöjen. De finner Arcana som blir Scufflaws nya favorit. Men snart fattar Billy och Arcana tycke för varandra och ett triangeldrama uppstår. Något som dominatrixen starkt motsätter sig.
Maria Beattys film börjar med panoramabilder över Västerns vidder. Tillsammans med det Ennio Morricone-klingande soundtracket av John Zorn och Lydia Lunch blir Western-estetiken tydlig. Snart äntrar filmen den post-apokalyptiska-sfären när filmens avslutande final utspelar sig på en flygplanskyrkogård. Metallen, rosten, den krackelerade färgen – allt detta bidrar till filmen ruffiga look och air.
Fetischism och ritualism är ledorden i Beattys filmvärld. Filmen består av upprepningar, där smisket och piskandet utgör en väsentlig del av sexualiteten hos karaktärerna. Man skulle kunna kalla filmen queer i sina representationer. Den lesbiska akten är inte utformad för att tända den heterosexuella mannen likt i vanlig pornografi.
Istället handlar det om girl-on-girl-erotik av och för kvinnor. Men jag tror att man kan uppskatta filmen oavsett kön.
Sist ut har vi Jack The Zippers experimentella Xero. Vad filmen egentligen handlar om är omöjligt att säga. Den erbjuder bara ett antal skissartade scener med kvinnligt nöje där underkastelse och dominans är det bärande temat. Musiken av Rockford Kabine som lutar åt ambient-hållet är riktigt bra. Men där någonstans slutar filmen imponera på mig.
Xero är hopplöst pretentiös porr som maskerar bristen på innehåll med otaliga filter i sepia och kalejdoskop-effekter. Det är dessutom bedövande tråkig. Filmen går inte att se som något annat än ett formexperiment, och ett fatalt misslyckat sådant.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent