Brinn era djävlar! Brinn! (2013)

Brinn era djävlar! Brinn!

Antologi, Sverige, Eskapix Press, 2013

Författare: Pål Eggert, Stewe Sundin, Sofia Albertsson mfl.

Språk: Svenska

104 sidor

Finns att köpa genom www.eskapixpress.se

— — —

Novellmässigt inleds samlingen Brinn era djävlar! Brinn! från Eskapix med Pål Eggerts Brinnande betong. Antologin själv presenterar berättelsen som en ”hoodie horror”, vilket kan härledas till flera filmer som kommit från Storbritannien under de senare åren, där man finner titlar som F, Heartless och Attack the Block. Här är handlingen istället förlagd till en förort i Malmö-området i en dystopisk samtid där saker och ting verkligen gått helt fel. I centrum står Jibril, en ung tjej som gör sitt bästa för att klara sig i den hårda verklighet som råder. Poliser beter sig som svin och det råder allmän misär i hennes bostadsområde, något omvärlden inte bryr sig om nämnvärt. När det så småningom dyker upp mystiska figurer visar det sig att saker och ting till och med står mer fel till än vad man först kunnat ana. Eggert ska ha eloge för att han mycket lyckat lägger handlingen till Sverige och lyckas behålla den hotfulla stämning som man ofta finner i hoodie horror-filmerna. Det är en samtidigt starkt samhällskritisk berättelse som sparkar mot den usla behandling som invandrartäta områden får lida. Som skräckberättelse är den klart godkänd, men det är främst formmässigt som Eggert har lyckats här. Det faller mot att bli något av en kopia av de brittiska filmer den inspireras av, något han dock lyckas vända mot slutet och bygger upp klimaxet till en riktig äcklig final som passar berättelsen.

Nästa berättelse ut är av Eskapix-debutanten Christina Nordlander och bär titeln Parasiten. Här får vi följa Erica, en serietecknare som tjänar pengar genom att jobba på en förskola. Hon börjar inse att något inte står rätt till när hon börjar få återkommande minnen om en vit kvinna, minnen som mer och mer inkräktar på hennes liv och bland annat tar sig i form att hon mer eller mindre omedvetet tecknar kvinnan. Parasiten är en effektivt berättad novell som säkert byggs upp mot ett mörkt slut som inte direkt utlovar någon hoppfull fortsättning för berättelsens karaktärer. Nordlander siktar på att istället för att skildra fysiskt förfall rikta sig in på det mentala, vilket här blir tydligt i karaktären Ericas eskalerande tappade kontroll av sin vardag och verklighet. Nordlander imponerar med sin Eskapix-debut, och jag hoppas vi får läsa mer av henne i kommande antologier.

Stewe Sundin är en frekvent Eskapix-novellist, hans bidrag till denna samling heter Casus Belli: Blodsoffer, och kan bäst beskrivas som en spiralartad och mardrömstonad berättelse. Huvudpersonen Benjamin lever en tillsynes mer eller mindre meningslös tillvaro där han driftar omkring i den stad han bor. Han har sin bostad i ett litet kyffe han får av herr Kazunori, en smått underlig figur som anser att arbete är bland det absolut viktigaste här i livet. Saker och ting tar dock en makaber vändning snart och berättelsen blir något betydligt mer än bara en skildring av en grå vardag. Sundin ska ha en eloge för den transliknande skepnad han klär sin berättelse i, där logik får stå åt sidan för att sätta läsaren i en osäker sits. Detta är ett grepp som, när det görs rätt, kan skapa fruktansvärt otäcka historier. Sundin lyckas dock inte helt ut. Det känns, ironiskt nog, som att något saknas för att verkligen ge berättelsen den udd som behövs för att bli så otäck som dess potential.
Det ska dock sägas att Sundin har en högintressant röst och att han vågar göra något utöver en typisk skräckberättelse är i sig värt beröm.

Till Brinn era djävlar! Brinn! har redaktören valt att ta med en berättelse som inte är skriven för samlingen i sig, något som hänt förut med bland annat HP Lovecraft. Här är det den för mig tidigare okände författaren Lady Dilke som står för bidraget The Shrine of Death, här översatt till Flickan och döden. Det är en kort berättelse satt i en tidsdoftande (berättelsen är skriven omkring 1886) anda, där en flickas fascination med döden leder till ett abrupt slut för henne. Det är en enkel och mysryslig text som funkar väl för vad den är och som utnyttjar sina få sidantal till max.

Nästa novell är skriven av Johannes Pinter, som regisserat bland annat den svenska thrillerskräckisen Sleepwalker, och heter Kittens with chainsaws. Även Pinter gör debut i Eskapix och berättar här om författaren Stig ”Styx” Lagercrantz som gjort sig populär med sina våldsamma kriminalböcker. Stig har förutom sitt skrivararbete en minst sagt makaber hobby, som går ut på att tortera och döda katter, vilka han sedan begraver. Han gör detta avskilt från civilisationen, i huset där han skriver sina böcker. När Stig en stormig natt vaknar av en kraftig åsksmäll, visar det sig vara betydligt mer än bara dåligt väder som pågår. Katterna han så grymt behandlat illa har återvänt, i varierande ruttna former, och är fast medvetna om att ge tillbaka för allt de får utstå. Liksom handlingen antyder siktar Pinter mer åt det mörkt humoristiska hållet än det allvarliga, och det funkar bra här. Idén med hämndlystna katter som beväpnar sig med allehanda tillhyggen (ja, titeln får en förklaring!) är kul bara den, och Pinter lyckas väl printa ner det hela på papper. Det resulterar i en fartfylld och underhållande åktur till berättelse som vare sig sparar på kreativitet eller våld.

Bokens sista novell, Han inom skuggorna, står Sofia Albertsson för. Albertsson Eskapixdebuterade i den förra antologin med en utmärkt novell, vilket ledde till att mina förväntningar var tämligen högt ställda. Han inom skuggorna är en annorlunda berättelse från hennes tidigare Eskapix-bidrag. Denna antar en mer realistisk ton, och handlar om berättarjaget som under en vistelse i källarförrådet upplever något obehagligt. Lampan slocknar, och hon lyckas inte hitta knappen som slår på ljuset igen. Under denna stund i mörker känner hon att någon är där, någon som ger ifrån sig ett smackande ljud. När hon väl lyckas tända igen, ser hon där en nagel, som att någon bitit av den. Hon fortsätter att uppleva detta, och hitta naglar, tills det eskalerar till en mardrömslik situation. Albertsson blandar här rädslan för mörkret och allt det döljer med en mer fysiskt påtaglig skräck med de avbitna naglarna berättarjaget äcklat hittar. Jag blev inte lika förtjust i denna som hennes tidigare novell, men det är ändå en god läsupplevelse som vittnar om att Albertsson vet vad hon sysslar med när det kommer till att skriva skräck.

I övrigt finner vi som vanligt ett gäng texter som presenterar diverse udda faktabaserade historier. Här får vi bland annat läsa om 20-talet Tyskland och dess makabra symbolik i filmen, vi får ta del av urban legends som sträcker sig bra mycket längre tillbaka än vår moderna tid och vi får veta mer om en österrikisk baron som spred terror. Med i denna antologi är även två kortare berättelser i serieform, den första heter Succuba, skriven och tecknad av Janne Karlsson, och är en sexuellt grafisk berättelse om en man som, efter ett liv där han förnedrat andra sexuellt och utnyttjat sin maktposition, hamnar i ett verkligt helvete efter döden. Den andra av dessa två är Dödligt vatten av Håkan Persson, som i stort påminner om en skräckfilm från tidigt 80-tal; ett par har sex i ett tält när zombier stiger upp ur vattnet, hungriga på mänskligt kött. Det är en frisk fläkt att mer serier introduceras i Eskapix, något jag hoppas fortsätter, och av dessa två står för mig Dödligt vatten som den starkaste i sin enkla underhållande ton.

Betyg: 6,5 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör