Visuellt finns det dock några positiva saker att säga om ”Horsehead”. Men när en film är såhär klumpigt berättat så blir det ärligt talat svårt att se det visuella lull-lullet som något annat ett försök att släta över att historien inte är särskilt trovärdig.
”Once upon a porn” är definitivt inte någon djup bakom kulisserna skildring, det är en ”på jobbet” – skildring med samtal mellan nära kollegor vilka för det mest verkar ha ganska roligt och trevligt. Förmodligen är det också därför Johnny B Root valt att göra denna dokumentär. Visst är det…
”Preaching to the Perverted” har onekligen fått viss kultstatus, och många verkar ha inspirerats av filmen genom åren. Det är också förståeligt att filmen har sin beundrarskara bland S/M-utövare, men som film betraktat är den lite småtråkig och ganska förutsägbar. Ett extra plus dock för kostymerna och den medföljande dokumentären.
Mjukporrisen ”Champagnegalopp” från 1975 var den första svenska 3D-långfilmen. I USA markandsfördes den till och med som den första 3D-sexfilmen. Kanske är ”Champagnegalopp” inget annat än en smått roande bagatell, men även sådana behövs ibland.
Jag önskar mer sådant här, mer experiment med bild och text, mer böcker som ska vara svåra att kategorisera. Vi behöver det.
Jennifer Kents ”The Babadook” har något som väldigt många skräckfilmer saknar idag – trovärdiga karaktärer. Essie Davis porträtt av mamman Amilia är ett av de bättre jag sett i en skräckfilm på väldigt länge.
Joe Sarnos svenska filmer är långt ifrån några mästerverk, men de är på sitt sätt roande och intressanta helt av egen kraft Det är dessutom mycket trevligt att de gjorts tillgängliga på DVD. Dokumentären ”The Sarnos – A Life in Dirty Movies” är dessutom en mycket fin berättelse om två…