The Hanging Woman (La orgía de los muertos)
Genre: Skräck
Land: Spanien
Regi: José Luis Merino
Skådespelare: Stelvio Rosi, Maria Pia Conte, Paul Naschy m.fl.
Speltid: 99 minuter
Betyg: 5 av 10
På bluray från Studio S Entertainment
Zombiernas återkomst är en spansk skräckfilm
som känns synnerligen inspirerad av Hammer-erans gotiska skräck från vad som kom före, samtidigt som den öppnar upp dörren för ett lite mörkare 70-tal med både nekrofili och zombier. Vi kastas direkt in i en begravning som äger rum någonstans uppe i en bergsby. En gammal man läggs till vila bland steniga gravar och sörjande anhöriga. Det åskar olycksbådande när Chekow (Stelvio Rosi) anländer till den avlägsna byn. Det är hans farbror som har avlidit, och han ska nu ta del av hans testamente.
På vägen till sin farbrors hus måste han passera en kyrkogård, där han chockartat stöter på en hängd kvinna. Detta blir upptakten till en komplicerad mordhistoria kopplad till hans farbrors ägor och släkt. En kommissarie sätts på fallet, vilket involverar en änka (Maria Pia Conte) som håller på med svart magi, en vetenskapsman som experimenterar med att väcka liv i de döda, och en mystisk gravskändare vid namn Igor (Paul Naschy). Den unge Chekow dras in i ett mysterium där hans döda släkting inte verkar vara så död längre, och där mörka hemligheter göms i husets källare och tunnlar.
”Here’s looking at you, kid”. Igor håller ett öga på både levande och döda.
Det sparas inte på gotik i Zombiernas återkomst. Redan från start är det ylande vargar och ogästvänliga bybor. Miljön kring bergsbyn, med snötäckta berg i horisonten och den stora kyrkogården, är stora tillgångar som regissören José Luis Merino förvaltar väl. Bilden av den hängande kvinnan på kyrkogården ger kalla kårar och för tankarna till mästare som Mario Bava. Det är synd att han inte får ut lika mycket av sin träiga uppsättning av skådespelare. Stelvio Rosi må vara en stilig hunk med sin blonda, tjocka lugg och fint tuperade mustasch, men agera kan karln inte göra för fem ören.
Repliker fälls med en sådan torr strävhet för att i nästa sekund övergå i direkta överspel som kan få vilken älskare av dålig film som helst att dra på smilbanden. Karaktärerna känns oftast statiska och svåra att läsa av, och den alltför invecklade ploten stapplas fram för att i slutändan landa i en klyschig ”galen vetenskapsman”-twist.
Han ber om ursäkt till sina döda kroppar i källaren för att ha varit otrogen mot dem efter att han precis haft en pervers sexlek med änkan i huset.
Som tur är har vi den spanska ikonen Paul Naschy som den depraverade karaktären Igor. I en alldeles för liten roll, som tydligen skräddarsyddes just för honom, lyckas han göra Zombiernas återkomst minnesvärd. Varje scen han är med i återupplivar energin, som om de döda kom till liv! Jag älskar hur han använder kikhål i väggarna, likt Norman Bates från Psycho (Alfred Hitchcock, 1960), och hur han ber om ursäkt till sina döda kroppar i källaren för att ha varit otrogen mot dem efter att han precis haft en pervers sexlek med änkan i huset.
Det är i dessa scener Zombiernas återkomst glimtar till. Man skulle nästan kunna bygga en hel film kring Igor och hans mörka böjelser. Det är ett testamente till Naschys talang som aktör att kunna bygga så mycket av så lite. Varför Zombiernas återkomst blev censurerad när det begav sig måste enbart ha berott på dessa tidiga scener kopplade till nekrofili. Våldet är överlag ganska tamt jämfört med dagens standard. Det vi får är en hängning, strypning, lite zombieaction mot slutet, och en halshuggning. På vägen kryddas allt med lite nakenhet och tvivelaktigt manligt beteende, väntat från eran.
Denna Video Invest-utgåva presenterar filmen i en väldigt ren transfer, mestadels fri från repor och smuts, med vibranta 70-talsfärger. Svärtan är djup och mörk, vilket lyfter de gotiska miljöerna väl. Min enda invändning är vad jag misstänker är en viss överanvändning av DNR (Digital Noise Reduction) för att skrubba bort filmgryn. Detta sker lite på bekostnad av texturen i bilden och ger Zombiernas återkomst en mer digitalt ren look än en varmare, filmisk sådan. Ljudet är DTS-HD 2-kanals stereo och gör sitt jobb bra för en så gammal film, med alltid tydlig och ren dialog.
Har du vaknat på fel sida älskling? De döda får liv och reser sig ur graven.
Studio S har samlat en hel del smaskigt bonusmaterial. Det som sticker ut mest är den matiga dokumentären The Man Who Saw Frankenstein Crying (2010), på hela 80 minuter, som täcker Paul Naschys karriär och liv. Den presenteras av ingen mindre än Mick Garris, med intervjuer av bland annat Joe Dante och John Landis. Annars bjuds vi på en introduktion till filmen, diverse trailers, några arkivintervjuer med Paul Naschy och regissören José Luis Merino samt ett bildgalleri med promotionmaterial som avrundning.
I slutändan är Zombiernas återkomst en halvlyckad film som lever mycket på sin miljö och atmosfär. Tyvärr sackar den rejält i tempo under hela mittenpartiet, med för många karaktärer och en intrig som inte leder framåt tillräckligt snabbt. Den är mysig, men hade kunnat vara så mycket mer. Mer Naschy, mer gore och framför allt mer av vad den svenska titeln anspelar på.
— — —
Niklas Grusell