Vit Volvo
Serieroman, Sverige
Författare och illustratör: Erik Svetoft
Antal sidor: 336
Förlag: Sanatorium
— — —
Om du har ett tränat öga så kan du se mig, er ödmjuke skribent,
stå och agera seriekrängare vid ett välfyllt bord i filmen Serietecknaren (Simon Gärdenfors, 2025). Bordet som lånades under Stockholms Internationella Seriefestival tillhörde Sanatorium Förlag och deras välfyllda katalog. Sedan starten 2005 har Sanatorium släppt lös över femtio titlar och en av de senaste titlarna är Erik Svetofts Vit Volvo. Under årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival såldes den med en tillhörande kassett, som jag tyvärr missade att införskaffa. Boken är nu iallafall i min ägo, och det är en stadig pjäs.
En fabriksolycka inleder en rad händelser som kulminerar i ett attentat mot landets främste företagsledare. En ansiktslös gärningsman springer in i en gränd. En ambitiös livvakt jagar efter. En vit Volvo försvinner hastigt från platsen. En receptionist blir förälskad. En katt mår dåligt. En mellanchef funderar på att köpa hatt. Är allt ett sammanträffande eller delar i en konspiration?
Så lyder baksidestexten på Vit Volvo, en fint blå pjäs, namnet till trots. Det räcker med att kolla framsidesbilden för att förstå att man på de 336 sidorna kommer hamna i någon slags febrig mardröm. Det känns kanske lite väntat och trött att jämföra Svetoft med Junji Ito, men jag baserar främst jämförelsen på känslan jag får när jag läser Vit Volvo. För många år sedan lånade jag en Ito-bok av en kompis och det var en skönt obehaglig upplevelse. Det är samma känsla som kryper upp längs ryggraden även vid denna läsning. Visst finns det vissa visuella likheter, men främst är det känslan jag jämför med. Några matskedar Charles Burns finner vi också i mixen, och även där av samma anledning. Svetofts tecknade figurer kan i ena rutan vara roliga och lite småsöta för att i nästa ruta förvridas och bli som något hämtat från en annan dimension. Det är något ”fel” hela tiden i bilderna, och då menar jag absolut inte i tecknarstilen. Nej, det är ett stelt leende, en bild eller en vridning av figuren som gör det obehagligt. Tecknarstilen känns väldigt egen och den passar historien väldigt väl. Jag skulle inte ha något emot att ha ett gäng posters med bilder från boken på väggarna.
Det står också på baksidan av boken att Vit Volvo är en skoningslöst absurd thriller, och jag ger en tumme upp åt den förklaringen. Det är en upplevelse att läsa den och jag kommer på mig själv med att sitta och sakna David Lynch. Det är inte alltid en lätt historia att hänga med i, men det blir aldrig irriterande eller att man får känslan av att det bara är ”konstigt” för sakens skull. Man får åka med på en resa med kryddor av Lynch, Burns och Ito mixat med en grå fabriksvardag och det svenska vemodet med dörren på glänt till dimensioner bortom vår egen. Det är stundtals också väldigt roligt och jag skrattade högt åt Skandiamannen-pastischen. Kommentaren angående polotröjor är också årets sanning.
Vit Volvo är en välgjord bok med en väldigt egen både känsla och look. Har du det minsta intresse av serier ska du omedelbart hasta iväg till närmsta ställe som saluför boken. Svetofts värld är en plats jag gärna återvänder till och jag förstår att han belönats med priser för sina serier. ”Beautifully grotesque” kallade The Daily Mirror hans förra giv Spa (Sanatorium Förlag, 2021) och jag sätter min krattiga namnskrift intill det betyget även för Vit Volvo. En lite smålurig bok att förklara, men mycket välsmakande och fin att uppleva.
PS: Köp också Eddie Karlssons bok Rökspira (2025), även den på Sanatorium Förlag, för ännu mer attack på dina sinnen. Hyr också Serietecknaren av Simon Gärdenfors på SF Anytime.
— — —
Mikael Hammarberg