Twixt (2011)

Twixt

Skräck, USA, 2011

Manus och regi: Francis Ford Coppola

Medverkande: Val Kilmer, Elle Fanning, Bruce Dern mfl.

Längd: 84 minuter

Distributör: Atlantic

Finns på svensk dvd från 2012-06-20

— — —

Ta en titt på ungefär vilken lista som helst som listar de bästa filmerna någonsin, och du lär finna att Francis Ford Coppola står bakom en eller flera av dessa. Mannen bakom Gudfadern-filmerna och Apocalypse Now (1979) är ett tungviktsnamn som förevigt etsat sig fast i filmhistorien med sina högt uppskattade klassiker. Coppola började, liksom så många andra, hos Roger Corman under 60-talet och arbetade där med filmer vi idag klassar som kult, men som knappast lär finnas i samma listor som Coppolas mer kända verk. I skräckgenren kan vi finna hans version av Dracula, som av många ses som en av de bästa filmatiseringarna av den klassiska skräckromanen.

Nu är det bra många år sen Coppola gjorde något som rönt uppmärksamhet, även om han fortfarande är en aktiv regissör. Twixt (2011) är hans senaste film, som han även skrivit manus till, och får tyvärr, mer än något, stå som ett bevis för att Coppola helt verkar ha tappat greppet om hur man gör film.

Twixt handlar om författaren Hall Baltimore (en något jäst Val Kilmer) som beger sig till en sömnig liten stad för att promota sin senaste skräproman om häxkonst, något han gjort sig känd för. Där dras han snart in i ett mordmysterium, där han leds av en liten flicka (Elle Fanning) som dock bara kommer under mystiska omständigheter. Han bestämmer sig för att skriva en bok om det hela med stadens sheriff (Bruce Dern), men vissa mörka hemligheter vill inte bli avslöjade…

Val Kilmer som skräpförfattare. Låt inte leendet lura er, Twixt är ingen film man blir glad av.

Från första början går det inte riktigt att ana den stundande katastrof som Twixt utvecklar sig till mer och mer under filmens gång. Inledningsvis känns det mer som en trött en-i-mängden-rulle gjord på ren rutin. Men så snart Val Kilmers karaktär börjar ana att det är något lurt i den lilla staden, inser man som tittare att man har något fruktansvärt framför sig, även om det inte går att förutse hur uselt det faktiskt blir allt eftersom.

Till att börja med ser filmen, utan någon omskrivning, ut som ren och skär dynga. Drömscenerna där Kilmer irrar runt med sin småkorpulenta lekamen är nästan plågsamt fula. Det är uppenbart att man önskat få till en drömsk känsla med de starka kontrasterna och den urblekta färgsättningen, men det funkar inte för fem öre och blir istället bara irriterande. Detta vrids dessutom upp ju längre filmen fortlöper, för att mot slutet gå vilse i mediokra visuella effekter gjord av en trött praktikant en måndagsmorgon.

Stackars Edgar Allan Poe dras med i den malström av uselhet som är Twixt.

Allt hade dock varit någorlunda förlåtet om det hade stannat där, om resten av filmen hade hållt upp bättre. Vilket den inte gör. Inte alls. Coppolas största fel med den här filmen är att manuset han brukar sig av, som han själv skrivit dessutom, är bland det absolut värsta och mest ologiska jag varit med om i en produktion av dessa mått. Coppola väljer att slingra sig från huvudintrigen och föra in saker som egentligen inte är till någon nytta alls. Ett par genomusla scener med Kilmers karaktär och dennes fru och en mer eller mindre oförklarlig införan av Edgar Allan Poe (ja, den Poe) i historien är bara några av alla de fatala skavanker manuset till Twixt lider av.

För alla de som hoppats på någon slags kvalitet i och med Coppolas namn bör leta sig bakåt i tiden, för Twixt är i princip så långt från en bra film du kan komma. Man sitter och plågas, och blir nästan upprörd, över vilket totalt fiasko den här filmen är på alla plan. Med ett manus som har gigantiska hål, oengagerade skådespelare och ett genomfult foto finns det inget hopp någonstans för den här filmen. Dessutom är slutet både obegripligt och katastrofalt dåligt. Om Twixt är vad Coppola kan åstadkomma idag, är det dags för den gamle gubben att gå i pension och således göra världen en tjänst.

Betyg: 1,5 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör