The Walking Dead, vol 7 – Lugnet före…
Författare: Robert Kirkman
Teckning och tusch: Charlie Adlard
Översättare: Sara Årestedt
Apart Förlag
Finns utgiven på svenska sedam 2013-05-23
The Walking Dead, vol 8 – Stormen
Författare: Robert Kirkman
Teckning och tusch: Charlie Adlard
Översättare: Sara Årestedt
Apart Förlag
Finns utgiven på svenska sedan 2013-09-26
— — —
När Robert Kirkman först började väcka de döda till liv i undersköna gråskalor för nästan på dagen 10 år sedan, kunde han nog aldrig ha anat just vilket kulturellt genomslag serien skulle få. Med hjälp av en imponerande förståelse av människans kanske allra mörkaste sidor målade han med hjälp av Charlie Adlard upp en berättelse om människlighetens sista kämpande dagar. Men det som gjorde deras vision av den zombiebelamrade domedagen så unik har nog alltid varit faktumet att zombierna mest fått fungera som en slags ruttnande kuliss som den egentliga konflikten kunde utspela sig runt om kring. Kirkman gjorde det nämligen klart redan från början att hotet från seriens titulära vandrande lik aldrig någonsin kan vara ens i närheten så skräckinjagande som mänskligheten själv under dess sista kippande andetag. Utan ett ordnat samhälle, och utan lagar och lagmän att upprätthålla dem, har läsarna under tio år nu kunnat läsa om hur mäniskan, i överlevandet och rädslans namn, sakta men säkert utrotat sig själv. Men där de tidigare volymerna fokuserat på just de längder vi är villiga att gå för att överleva, så tar volym 7 och 8 upp en annan rent av våra mest skräckinjagande brister, nämligen strävan att svärja ifrån oss våra egna misstag och snedsteg till vilket pris som helst. Lugnet före… och Stormen bjuder läsaren på politiska maktspel, manipulation och hjärtskärande förluster.
Lugnet före… tar vid där Totalt jävla mörker slutade. Med nöd och näppe har Rick och hans kumpaner tagit sig tillbaka från staden Woodsbury med livet i behåll, och det dröjer inte länge innan de helvetiska dagarna snart mest ter sig som en avlägsen mardröm. Rick börjar sakta men säkert lära sig att leva utan sin högra hand, och lägger nästan all energi på att ta hand om den höggravida Lori. Men alla kan inte få ro, och Michonne plågas av minnena från Woodsbury och de upprepande våldföringar hon utsattes för av stadens guvernör. Trots att hon lämnade honom i en pöl av hans eget blod senast de sågs kan hon inte släppa det som skett. Man bestämmer sig snart för att ge sig ut på ännu en upptäcktsfärd i hopp om att hitta vapen och förnödenheter från samma militärbas som folket från Woodsbury troligen länsat. Föga kunde de ana just hur rätt de gjorde i att börja förbereda sig…
I Stormen slits våra hjältar ur askan och in i elden. Som om de vandrande ruttna liken utanför fängelets murar inte var nog, så dyker den en dag upp ett dammoln vid horisonten. Woodsburyfolket har kommit att för att ta sin hämnd på Rick och de andra som lyckades fly, och i täten av kolonnen åker stadens guvernör i en gammal men helt fungerande stridsvagn. Han må ha förlorat mycket blod, en arm, ett öga och mer därtill, men än finns det en låga som brinner inom honom. En låga som bara närs av hans längtan efter hämnd. Och när dagen väl är över kommer ingenting någonsin vara sig likt för Rick och de andra överlevarna.
Såväl Lugnet före… och Stormen fortsätter trenden med att vara betydligt mer grafiska i sitt våld än seriens första samlingsvolymer. Några av de sista scenerna i Stormen kan nog till och med gå över gränsen för vad somliga tycker är okej att visa i en serietidning. Men som vanligt när det kommer till The Walking Dead, så är det ju inte för våldet eller blodet man följer äventyret. Det är för den där nästan kusliga förmågan att stirra ner i människans mörka inre som Kirkman verkar besitta. Framförallt Stormen visar upp en del av mänsklighetens minst smickrande sidor, då läsaren får ta del av den förbittrade guvernörens många tal för att få med sig resten av de överlevande i Woodsbury på attacken mot sina medmänniskor. Sättet han målar upp de överlevande i fängelset på är rent av vämjeligt, och för tankarna till en viss annan diktator med järngrepp på sin befolkning. Det är så lätt att peka finger på andra, att skylla ifrån sig sina problem på de som till synes har det bättre. Och dessvärre kommer vi nog alltid ha minst lika lätt att rätta oss i dessa led, att sköljas med i den flodvåg av hat som riktas mot de utpekade offerfåren. Lägg sedan till den alltid lika närvarande driften att överleva till vilket pris som helst som genomsyrar berättelsen från början till slut , så är det en otroligt mångfacetterad och djup berättelse som målas upp mellan volymernas pärmar.
Det sägs att det är som mörkast just innan gryningen, men de dagsstrålar som förhoppningsvis når vår hjälte Rick i framtiden kommer att belysa en allt råare, blodigare och framförallt ensammare värld än någonsin. The Walking Dead tar med Stormen ett viktigt steg bort från seriens inledande kapitel, och de narrativa valen som Kirkman har gjort är både överraskande som stundom chockerande. Men samtidigt är det just därför som Kirkmans serie är så vida överlägsen dess tv-adaption – dess fantastiska förmåga att ständigt överaska sina läsare med ständiga kast i berättelsen. Oavsett om det är sakta ruttnande zombier, hatdrivna diktatorer eller helt enkelt oförmågan att samarbeta så visar The Walking Dead en av de mest mardrömslika framtidsvisioner som satts på pränt, och man kan egentligen inte annat än älska det
Betyg: 7 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör