The Long Walk
Genre: Dystopiskt drama
År: 2025
Land: USA
Regi: Francis Lawrence
Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Charlie Plummer, Mark Hammill m.fl.
Längd: 108 minuter
Betyg: 8 av 10
Förutom de över 100 filmer av Jess Franco jag sett kommer
ingen annan upphovsperson i närheten av Stephen King när det gäller antal verk jag konsumerat. Efter en snabb titt på mitt Goodreadskonto får jag det till 59 titlar, och då är det ändå många jag har kvar att läsa.
Vad som drar mig tillbaka till King är säkert samma anledning som för så många andra av hans ”constant readers” (som han kallar sina läsare) – hans sätt att skriva människor. Låt vara att hans karriär innehållit formdippar – som en elak läskmaskin i Tommyknockers (1987) – när man har så många andra hits att lista på sitt nästan oöverskådliga CV.
För den som också gillar att se sin King filmatiserad är 2025 ett sällsynt gyllene år. The Institute har blivit TV-serie, Life of Chuck har blivit film i regi av Mike Flanagan och senare i höst väntar både Edgar Wrights mer boktrogna version av The Running Man och IT-serien Welcome to Derry på HBO. Film har det också blivit av The Long Walk (eller Maratonmarschen, som den hette på svenska), en roman som ursprungligen gavs ut under pseudonymen Richard Bachman. Den skrevs så tidigt som 1966-67, när King pluggade på universitetet, men gavs ut först 1979.
The Long Walk utspelar sig i ett dystopiskt USA, söndertrasat av ett krig dryga två decennier tillbaka. I detta samhälle tävlar varje år unga män från varje delstat i en tävling som gett berättelsen sitt namn. Målet är att gå så långt du orkar och tävlingen pågår tills en ensam vandrare står på fötterna, där vinnaren får en hiskelig summa pengar plus en valfri önskan uppfylld. Du måste dessutom hålla en hastighet på minst fem km/h och inte avvika från vägen, för då förlorar du inte bara tävlingen, utan även ditt liv. Vi får följa Raymond Garraty (Cooper Hoffman) som lämnar sin mor för att delta. Där knyter han snabbt an till Peter McVries (David Jonsson) och trots att de är motståndare blir de vänner längs vägen. Frågan är bara hur länge deras vänskap kommer hålla och deras ben orka bära dem?
Man behöver inte kunna sin King särskilt väl för att veta att hans verk filmatiserats x antal gånger. The Long Walk hör dock till undantagen. Försök har gjorts, bland annat var ingen mindre än George A Romero på gång att göra film av boken i slutet av 80-talet, och King-bekantingen Frank Darabont var kopplad till den runt samma tid som han gjorde The Mist (2007). Nu är det ju omöjligt att sia huruvida någon av deras versioner hade blivit bättre, men med något slags facit i hand är det ändå en lättnad att det dröjde till nu och att det blev den film det blev.
Hur gör man då en intressant film som i praktiken handlar om ett gäng snubbar som går mycket och pratar mycket? Svaret är givetvis att man fokuserar på karaktärerna och vad de upplever under resans gång. Regissören Francis Lawrence är ingen nybörjare när det kommer till dystopier där en tävling förekommer, med tanke på att han regisserat samtliga Hunger Games-uppföljare. Nog för att även Hunger Games har sina poänger, men det här är en mer träffsäker samhällskritik som landar bättre och framförallt känns mer. Det dröjer inte länge innan du engagerar dig i karaktärernas öden och när hotet om död ständigt hänger över deras huvuden blir det intensivt.
För att det ska fungerar krävs också skådisar som kan axla ansvaret, och där har man lyckats väl med Cooper Hoffman (son till den tragiskt bortgångne Philip Seymour Hoffman) och David Jonsson (som var det enda glädjeämnet i senaste Alien-filmen). De har en kemi som känns genuin och ger sina karaktärer ett djup som är nödvändigt för att filmen inte ska trampa vatten. Filmen har en gedigen ensemble som gör karaktärerna till människor av kött och blod. Därför känns också det som händer mycket mer. Det är fler än ett ögonblick som jag faktiskt är nära till tårar i biosalongen, om man säger så.
Det är bara att konstatera att Lawrence fångar det King är bäst på – människorna. The Long Walk är lika spännande som hjärtskärande och balanserar dystopin mycket väl med att handla om vikten av och styrkan i vänskap. 2025 verkar onekligen bli ett lyckat år för King på vita duken.
— — —
David Larsson