The Beyond (L’aldilà)
Genre: Skräck
Land: Italien
Regi: Lucio Fulci
Skådespelare: Catriona MacColl, David Warbeck, Cinzia Monreale m.fl.
Längd: 88 minuter
Betyg: 10 av 10
Släppt på bluray av Studio S Entertainment som en del av deras Video Invest-serie
För en visuellt vacker och stämningsfull rysare finns nog ingen bättre plats än de gotiska miljöerna i New Orleans, med dess höga luftfuktighet och uttrycksfulla växtlighet. Som David Warbeck berättar i det väldigt underhållande kommentarspåret befinner sig New Orleans i en slags dränerad sänka och en stor del av stadens yta ligger under havsnivån.
I dessa trakter ärver Liza (Catriona MacColl) ett gammalt nedslitet hotell. Planen är att rusta upp det gamla huset och återuppta hotellverksamheten igen, men obehagliga saker sker när hantverkare trillar från byggställningar och rörmokare hittas livlösa i vad som förmodligen är den amerikanska söderns mest fuktiga källare (det finns som sagt geografiska orsaker till varför källarplan bör undvikas i dessa våtmarker). En mystisk kvinna (Cinzia Monreale) besöker Liza och varnar henne för att starta upp hotellet igen. Ett gammalt lik bubblar upp från avgrunden i hotellets källare, och nu börjar en mardrömslik resa bortom det fördolda.
The Beyond är en av världens främsta skräckfilmer och Lucio Fulcis absoluta mästerverk. En zombiefilm med övernaturliga inslag, eller en spökhusfilm där det förekommer levande döda? Kanske är det bara två olika sätt att beskriva samma sak. Vissa menar att det bara är ett antal otäcka sekvenser placerade efter varandra utifrån en slags drömlogik. Precis som många andra italienska genrefilmer från tiden så är det en lågbudgetproduktion med ett förvånansvärt högt produktionsvärde, tack vare skicklig regi och ett mästerligt foto av Sergio Salvati. Tillsammans med Fabio Frizzis ikoniska soundtrack skapas en helt unik atmosfär.

Det råder ingen tvekan om att det ligger en enorm hantverksskicklighet bakom The Beyond. I Looking Back: The Creation of The Beyond bjuds det på många intressanta anekdoter från inspelningen. För att kunna sälja in filmen på den internationella marknaden anlitades tecknaren Enzo Sciotti för att ta fram en konceptuell affisch, långt innan det fanns en film eller ens ett färdigt filmmanus. Det förklarar varför motivet på filmaffischen skiljer sig en del från den faktiska filmens innehåll.
Monreale pratar i sin intervju om det extrema våldets språk, medan MacColl kallar det för italiensk morbid poesi. Det finns en konstnärlig kvalitet i det grafiska våldet som förekommer i The Beyond. Sminkören Giannetto De Rossi och effektmakaren Maurizio Trani berättar passionerat om den kreativa processen bakom specialeffekterna i Making It Real. När de i slutet av 70-talet blev involverade i Fulcis inofficiella Dawn of the Dead-uppföljare Zombie Flesh Eaters (1979) var den stora utmaningen att med små medel och kreativa lösningar skapa trovärdiga zombieeffekter, erfarenheter som senare blev värdefulla i arbetet med The Beyond. De understryker också att välfungerande specialeffekter är ett resultat av gemensamma ansträngningar mellan effektmakarna, regissören och klipparen.

Hur gick det då till när ett italienskt filmteam reste till Louisiana på 80-talet för att spela in en skräckfilm? Om detta berättar den karismatiska Larry Ray i bonusmaterialets bästa segment, The New Orleans Connection. Den lokala filmkommissionen anlitade Ray som produktionsledare och tolk, han hade lärt sig det italienska språket under militärtjänstgöring i Neapel och var dessutom känd som programledare i lokala TV-sändningar, vilket innebar att han hade ett väldigt stort kontaktnät i New Orleans.
Ray berättar om det italienska filmteamets okonventionella arbetssätt och att många ikoniska scener improviserades fram på plats, exempelvis den drömlika bilfärden över den fyrtio kilometer långa vägbron till North Shore. Där låg det vackra huset som skulle förvandlas till ett nedslitet hotell. Man kastade torrcement på trägolven och sprutade någon form av grön sörja på fasaden, och det var först i efterhand som det visade sig att medlet inte var vattenbaserat. Återställningen av huset ska ha kostat närmare 70.000 kronor.

Efter inspelningarna i New Orleans fick Ray följa med till De Paolis Studios i Rom, och där fick han rycka in som stuntdubbel i den berömda spindelscenen. Flera i teamet hade arachnofobi men Ray hade varit med i pojkscouterna och lärt sig ett och annat om spindlar. Scenen innehåller en blandning av fejkspindlar på tunn pianotråd och äkta spindlar som filmteamet styrde med hjälp av blåsrör.
Det var verkligen på tiden att uppgradera min gamla DVD-utgåva av The Beyond, och då var givetvis den nya Video Invest-versionen från Studio S ett utmärkt val. Bildkvaliteten är mycket bra och bonusmaterialet är oerhört intressant. Nu ser vi fram emot fler Fulci-klassiker i denna välproducerade utgivning som hyllar det svenska 80-talets mest mytomspunna distributör av rysliga videokassetter.
— — —
Robin Larsson