”Fysisk media är död”, säger de. Och det stämmer väl så till vida att de stora bolagen nästan helt slutat ge ut film på dvd och bluray. Men ett kundsegment har hela tiden hållit liv i hemvideofilmen. Det kundsegmentet är såna som jag och du, käre FromBeyond-läsare. Vi som vill ha varje ny, förbättrad utgåva av Lucio Fulcis The Beyond (1981). Som tycker att en box med alla tre Maniac Cop-filmerna är en kulturhändelse i paritet med utdelningen av Nobelpriset i litteratur. Vi som kan bli (minst) lika fascinerade av en usel slasherfilm i C-ligan som en italiensk neorealismklassiker.
Men medan bolag som Arrow, Criterion, Severin och Vinegar Syndrome har hela världen som kundkrets, har Studio S tagit på sig att förse oss svenska filmknarkare med fixar. Och vi är ingen lukrativ kundgrupp. På den internationella marknaden är Skandinavien rätt betydelselöst.
Likväl har Studio S tagit på sig rollen som langare av allt från David Cronenberg och John Carpenter till Andrzej Zulawski och David Lynch.
Men den absolut viktigaste rollen Studio S har är som bevarare och tillgängliggörare av svensk film av alla de slag. Thor Modéen, Sickan Carlsson, Bo Widerberg, Jan Troell, Åsa-Nisse och Hasse Ekman är bara några av de svenska filmprofiler som ägnats den uppmärksamhet de förtjänar genom köpvärda Studio S-släpp.
För egen del var det tack vare Gösta Ekman-boxen som jag lyckades se Arne Mattssons film om Yngsjömordet. Och det var i Den svenska kultfilmsboxen som jag äntligen fick möjlighet att se både Vilgot Sjömans Tabu (1977) och Mattssons otroligt sleaziga Smutsiga fingrar (1973) – båda totalt sanslösa på sina egna vis.
På grund av ökade produktionskostnader och minskad försäljning av fysisk film, ligger nu Studio S rejält illa till. Enligt bolaget själva är läget akut, och de ber därför om ekonomiskt stöd. Främst genom att vi köper deras filmer direkt från dem, men också via direkta gåvor.
Gå in på Studio S Facebooksida och titta på listan med filmer de har till försäljning. Har du luckor i filmsamlingen är det läge att åtgärda det nu. Och kom ihåg att ingen filmsamling är komplett utan J.P. Simons hejdlösa Pieces (1982).
— — —
Robert Wettersten