1007 är ett bevis på att så länge man kommer med något som inte riktigt gjorts förut är vampyren ett fiktivt monster att räkna med. För mig som inte läst Pinter i romanform förut är detta en trevlig ny gemenskap som jag ser fram mot att få fortsätta utforska.
Sammantaget har jag en (o)trevlig stund i Fagers sällskap och upptäcker min glädje i att återigen vistas i hans novellvärld. Må detta inte vara slutet på hans egensinniga Lovecraft-i-Sverige-berättande, utan bara fortsättningen på något mer.
Vi beger oss till minnenas videohyllor där erotiska thrillers lockade fram förbjudna tankar i våra unga hjärnor. Vi får stifta bekantskap med en mordiska präst och designer som extraknäcker som prostituerad, med en tonårstjej som börjar ringa fel kille och vilda biljakter i San Fransisco, med mer.
Anders Fager knyter ihop sin trilogi om Cornelia Karlsson och gudarna från världar bortom våra. Det blir en apokalyptisk slutuppgörelse på Stockholms gator, där stilistiken hindrar mig från att falla platt, men där Fager samtidigt håller sig till det han är bra på.
Det här är, utan minsta tvekan, den näst sämsta av samtliga tretton Halloweenfilmer, överträffad endast av Halloween Kills. Någon som har Rob Zombies kontaktuppgifter? Jag skulle vilja be honom om ursäkt för allt ont jag sagt om Halloween (2007) och Halloween II (2009).
Denna gång åker vi neråt mot Centraleuropa, till ett land som inte ens existerar längre i dess dåvarande form som filmerna spelades in i. Jodå, ni har nog fattat korrekt – vi drar ner till Tjeckoslovakien, eller det vi på FromBeyond valt att kalla för: Skräckoslovakien!
Sammantaget är Reportage November en lyckad skräckis av regissör Carl Sundström med crew. Det märks att han förstår genren och har koll på den, utan att filmen för den sakens skull blir en uppvisning i trötta klyschor och billiga skrämseleffekter. Länge har jag väntat på att det ska komma en…
Urskog är en stabil och bitvis riktigt våldsam roman som inte riktigt når hela vägen, men visar på potential och flera spännande inslag.
Ibland händer det att vi gör återbesök till teman vi tidigare avhandlat, men inte förrän nu för en fjärde gång. Givetvis är det found footage som ska avhandlas igen, där vi i en salig blandning av briljans och bedrövlighet tar oss igenom hemsökta mentalsjukhus, krig och direktsända gisslansituationer.
Skratt och fniss är inte vad man nödvändigtvis tänker på när man ska beskriva skräckfilm och vad de ger en. Som med mycket annat så har även skräckfilmen blivit måltavla för skämt och parodi, vilket har lett oss till det hundranittotredje avsnittet av podcasten. Vi förbereder skrattmusklerna för en kavalkad…