Vi är tillbaka på tysk mark, denna gång med blicken riktad mot 60-talets krimifilmer.
Det är ärligt talan sällan jag tycker en modern skräckfilm är genuint spännande på detta sätt.
Luca Guadagninos Suspiria är en åktur för hjärnan som visar att man med lyckat resultat kan göra om en av historiens allra bästa filmer.
Extremely Wicked, Shockingly Evil And Vile är inte den bästa filmen jag sett som behandlar en seriemördare, men den är bra och lite annorlunda mot hur sådana filmer brukar se ut och vara upplagda.
På de cirka 90 minuter filmen pågår hålls intresset konstant uppe och med stabila skådespelarinsatser och en handfull twistar.
The Dark är kanske inte lika träffsäker och visuellt välgjord som Spring, men den är helt klart inne och famlar på samma vatten
En underhållande och charmigt skitig liten överraskning
Säg David Cronenberg och de flesta (alla?) genrefilmsrävar nickar i samförstånd. Och det med fog. Få regissörer har ett så fint CV och har visat en sån bredd utan att tappa sin egen touch.
Om ni tycker att det här avsnittet låter annorlunda så är det inte för att ni är galna. Vi har bytt avsnitt med våra skräckpodkollegor från Vargtimmen och därför hör ni Lars och Tomas diskutera italienska giallofilmer.
Timmen är slagen för att på allvar diskutera och dissekrera det vi alla håller närmast hjärtat; tysk splatter.