Medusa
Originaltitel: Meduse
Roman, Kanada
Förlag: Legenda
Författare: Martine Desjardins
Översättare: Emma Majberger
Antal sidor: 250
Grekisk mytologi är kanske inte hetare än någonsin, de gamla grekerna hade nog protesterat mot den formuleringen, men den är åtminstone väldigt het. I skrivande stund har Christopher Nolans tolkning av The Odyssey spelat in över en miljard dollar på biografer världen över. Han är knappast den förste och kommer knappast vara den siste att blicka bakåt och låta sig inspireras av berättelser från flera tusen år sedan.
Den kanadensiska författaren Martine Desjardins valde för sin roman att fokusera på den mytologiska figuren Medusa, som också är namnet på romanen. Berättelsen utspelar sig inte i det antika Grekland, utan är istället förlagd till en någorlunda modern tid. Berättarjaget ges namnet Medusa av sina föräldrar för sina anskrämliga ögon som är så hemska att hon måste dölja dem. Hatad av sin familj skickas hon till en slags skola för personer i liknande sits som hennes, där hennes liv tar ytterligare vändningar innan hon inser den fulla kraften i sina fruktade ögon.
Man ska inte underskatta den skatt som är den antika berättartraditionen. Att man inom kulturens alla olika yttrandeformer återkommer till de berättelserna säger rätt mycket om deras tyngd och tidlöshet. I Desjardins roman hänvisar huvudpersonen själv till Medusamyten och jämför sig med henne. Det är ett rätt lyckat drag och grejen att använda Medusa som en slags grund för berättelsen är i sig inte dum – men det är en roman som bär på flera skavanker.
Dels är det innehållsmässigt bitvis repetitivt. Huvudpersonens liv blir en cykel där liknande saker sker gång på gång igen, vilket gör att de hemskheter hon utsätts för efter tag tappar lite effekt. Berättelsen får lite nytt liv när protagonisten lär sig vilken kraft hennes ögon faktiskt har, men det är lite för sent och följs av lite för många ytterligare upprepningar. Dels är det språkligt väl högtravande. Om detta beror på att något gått förlorat i översättningen eller om den är trogen sitt franska ursprung låter jag vara osagt.
Trots en rätt intressant premiss faller Medusa på lite för många brister på vägen fram. Den lämnar tyvärr inget större avtryck hos undertecknad, och med tanke på hur mycket annat som bygger på antikens berättelser är jag säker på att det går att hitta mer lyckade romaner om man letar lite.
— — —
David Larsson