M3GAN 2.0
Genre: Action/komedi/skräck
År: 2025
Land: USA, Kanada, Nya Zeeland
Regi: Gerard Johnstone
Skådespelare: Alison Williams, Ivanna Sakhno, Violet McGraw, Jemaine Clement, Jenna Davis m.fl.
Längd: 120 minuter
Betyg: 6 av 10
Man ska aldrig döma en film efter sin affisch, något som är lite av en karaktärsbrist hos undertecknad att han ibland gör.
När M3GAN (2022) annonserades var jag snabbt där med min skepsis och tänkte att detta inte på något sätt kan bli en bra film. Lyckligtvis är det roligare att bli motbevisad när det handlar om att en film är bra mycket bättre än man väntat sig, vilket var fallet med M3GAN. Det var en lyckad blandning av skräck och komedi som gav mersmak. Därför var det inte motigt att knata iväg på bio för att se uppföljaren.
Två år har gått sedan händelserna i den första filmen. Gemma (Alison Willams) har efter traumat efter sin skapelse blivit en motståndare till AI-utvecklingen och debatterar för minskad skärmtid för barn. Systerdottern Cady (Violet McGraw) är förvånansvärt otraumatiserad och har, till sin mosters förtret, börjat intressera sig mer och mer för programmering.
När den militärt finansierade roboten Amelia (Ivanna Sakhno) frångår sitt uppdrag och istället börjar döda alla som har kunskap om henne, störs Gemmas och Cadys relativt skyddade tillvaro. Dessutom gör sig en viss gammal AI-bekantskap påmind och erbjuder sin hjälp med att förstöra Amelia. Frågan är dock om Gemma kan lita på Megan, sin egen skapelse…
Det är måhända något av ett tjänstefel av mig att skriva ”skräck” bland genrerna ovan, för i ärlighetens namn är det inte mycket alls av den varan här. Fokus har lagts på action, samtidigt som man behållt de komiska inslagen. Låter det bekant? Inte? Om jag säger James Cameron då? För nog påminner utvecklingen i ton om den mellan de två första Terminator-filmerna, och det är inte jättekonstigt att M3GAN 2.0 jämförts med en viss T2 (1991). Nu ska jag inte sitta här och påstå att det här är en lika bra film som nämnda T2, men tonskiftet fungerar bra. Filmens story passar mer en actionfilm än en skräckfilm och så länge man inte har teknofobi bör det här inte vara en särskilt läskig upplevelse.
Ett kärt återseende?
Filmen har en tydlig ambition att vara ”större” än sin föregångare och är en typisk uppföljare på så sätt att det är mer av allt – förutom skräck då. Det innebär också, tyvärr, att filmens speltid rör sig kring tvåtimmarsstrecket, vilket är för långt. Trots att jag hade kul med filmen, och timmarna i biofåtöljen flög fort förbi, finns det saker man hade kunnat tajta till för att göra filmen mer effektiv och slagkraftig. Det är också lite synd att det är en PG-13-rulle, för den hade mått bra av att kötta på med våld och blod för att bli mer av den potentiellt ösiga film den inte riktigt blir.
Helhetsmässigt är M3GAN 2.0 en rätt lyckad uppföljare som åtminstone har vettet att sikta högt och inte försöka efterapa sin föregångare. Jag tror det finns ganska många som kommer att ha kul med den här filmen. Går man in med de förväntningarna snarare än att man ska bli vettskrämd har man två rätt fina timmar framför sig.
— — —
David Larsson