Meny Stäng

Keeper (2025)

Keeper
Genre: Skräck
Land: USA
År: 2025
Regi: Osgood Perkins
Skådespelare: Tatiana Maslany, Rossif Sutherland m.fl.
Längd: 100 minuter
Betyg: 5
 av 10


Låt mig börja med den viktigaste läxan du som biobesökare behöver lära dig: Stäng av telefonen och håll käften. Kacklandet på en av raderna under premiärvisningen av Keeper blev redan efter några minuter för mycket för mig. Hatten av till biografarbetaren som satte ner foten, så att resten av filmen flöt på utan störande moment i form av högljutt snack, fotande och diverse ljud. Ibland undrar jag om det är värt att ens gå på bio längre. Nu tror jag bättre om FromBeyonds läsarskara, så hatten av till alla er som skällt ut folk i olika biomörker där ute i vårt avlånga.

Visst kan det vara romantiskt att åka iväg en helg och bara vara tillsammans? Äta gott, dricka gott och kasta alla måsten på sophögen för ett par dagar. Det tycker Liz (Tatiana Maslany) och Malcolm (Rossif Sutherland) när de ska åka till Malcolms stuga i skogen. Vacker natur och ett fint hus, men också den odrägliga kusinen Darren (Birkett Turton) som med sin tillfälliga flickvän Minka (Eden Weiss) ramlar in under middagen. På bänken står desserten och väntar. Men är det även något annat som väntar?

Ja du Osgood… var har man dig egentligen? Du bjuder på Longlegs (2024), en film som jag, trots att Nicholas Cage är med, gillade och har sett om. Men du kastar också The Monkey (2025) som en sur strumpa rakt i mitt ansikte. Så var landar Keeper på Osgood-skalan? Nu ska vi komma ihåg att till skillnad från Longlegs och The Monkey så har inte Osgood skrivit Keeper, utan vid pennan har Nick Lepard suttit. Han har också skrivit Dangerous Animals (Sean Byrne 2025).

Jag börjar med det positiva. Keeper är en snygg film i många scener och jag är ju ett stort fan av slowburners. Det går sakta och ett hummande obehag ligger över den, som att en liten sten ligger och skaver i skon. Man kan inte riktigt ta på varför det är underlig stämning, men något är det. Det är en del scener med vad jag vill säga kallas dubbelexponering (rätta mig gärna om detta är fel teknisk beskrivning) som var bra och snygga. Jag tyckte också att den var bra ljudsatt i flera scener, och även använde sig av tystnad på ett effektivt sätt, där kameran kan hänga kvar på en del i taket eller mot en vägg. I Longlegs användes samma grepp, och det behärskar Perkins utan tvekan.

Men… det är tyvärr inte bara glada miner – apelsiner när jag lättar från biostolen. Får börja med att säga att trots släktskapet med legenden Donald Sutherland så är Rossif Sutherland inte så bra skådespelare, iallafall inte i denna. Jag minns honom inte i den mycket starka Possessor (Brandon Cronenberg, 2020), men här haltar det och känns styltigt. När det är två personer i stora delar av filmen så krävs det att båda verkligen är bra och trovärdiga för att inte filmen ska stå på svajiga ben. Keeper har lite kastanjetter i knäna. Jag tycker att Tatiana Maslany sköter sig bra dock. Hon får också lite mer att jobba med än de övriga i filmen, men även där finns det bekymmer för mig. Filmens story och manus känns tomma på något sätt, nästan som att det saknas några sidor. Det är en väldigt fin yta, men under den finns liksom inte det djup som jag iallafall känner att jag vill ha i en film som denna. Det finns stänk av en intressant historia, men det ösregnar aldrig. Jag grips aldrig tag av historien och det finns lite för mycket frågetecken för att betyget ska segla upp.

Jag vet att det är trött att klaga på jumpscares och nej, jag ska inte ta fram storsabeln kring detta i Keeper. Men… en liten kniv måste jag plocka fram, för vissa av de jumpscares som är med känns väldigt billiga och skär sig med tempot. Det är också oturligt nog en del cgi som de kanske borde ha hoppat över. Jag är inte emot jump scares om de görs rätt, och det finns sådana här med när popcornen flög ur näven på mig. Men jag är mer för att det skapas ett genuint obehag eller rädsla än att skicka på ett högt ljud och sedan tycka att jobbet är klart. Jag ville se mer av de mörka figurerna i bakgrunden som man inte riktigt visste om de var där eller inte. Utan att spoila filmens innehåll så är första minuten eller två i filmen helt meningslösa, då jag tycker det känns mer som en trailer än en öppningsscen. När jag tänker på det nu tror jag faktiskt att det var en av filmens trailers som var just denna scen. Hellre att detta hade klippts in på något annat ställe i filmen.

Jag tror Keeper kommer ha väldigt olika omdömen där ute i stugorna, och det är inte en dålig film även om mitt betyg hamnar i någon slags ”meh”-territorie. Det känns bara som att filmen är tom… eller lite ofärdig på något vis. Jag är inte en person som kräver svar på minsta grej i filmen jag ser, men här rätas lite för få frågetecken ut för min smak. Det känns som att det fanns mer att vrida ut ur storyn, men att personen med pennan inte riktigt gick djupt nog i den brunnen. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har Osgood Perkins, men ser ändå fram emot vad han kommer bjuda på härnäst. Kommer jag avråda folk från att se Keeper? Nej, absolut inte. Kommer jag komma farande med blåslampan för att ni ska hasta till biografen? Nej, inte det heller. Med mer fokus på det dolda i bakgrunden istället för jump scares och lite mindre svaj och mer fokuserat manus hade betyget varit högre. Fin yta, men lite för grunda vatten.

— — —

Mikael Hammarberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *