V/H/S/2 är allt en uppföljare ska vara; större, blodigare och bättre. Nivån på de olika delarna i filmen är jämn, men den starkast lysande stjärnan här är segmentet Safe Haven, en briljant uppvisning i galenskap, våld och ren skräck som man sent lär glömma.
När Primordial ställer sig på en halvliten scen i Örebro, en starkt solig lördagseftermiddag, gör man trots de förutsättningarna en spelning som kan vara något av det bästa som hänt Örebro i musikväg.
Kanske är det naivt att tro att Resident Evil någonsin kommer att återgå till sin forna storhet med murriga herrgårdar och övergivna laboratorier, men ”Resident Evil: Revelations HD” små flörtar med den monsterfyllda lyxkryssarens nästintill dekadenta salar och trånga maskinutrymmen skvallrar dock om att Capcom fortfarande minns hur man gör…
NOS4A2 är en stundtals hisnande läsupplevelse som visar på att Joe Hill är en bättre författare än någonsin och en av de absolut bästa i sitt fack idag.
I antologin Brinn era djävlar! Brinn! från förlaget Eskapix samlas skräcknoveller med erotiskt laddade texter och reportageartade texter om allehanda uddheter.
Trots lågt ställda förväntningar visar sig The Lords of Salem vara Rob Zombies hittills bästa och mest vågade film. En visuellt lyckad skräckfilm som visar på att regissören har mognat.
I ”Strip Nude for Your Killer” har giallo-genrens konventioner kokats ner med till ett skelett som sedan beklätts med en naken kvinnokropp. Resultat är kanske snarare segt än spännande och sexigt, men naturligtvis är filmen också ett måste för den som gillar italio-trash.
Medan ”The Body Farm” helt klart hade potentialen att bli ett blodigare och kanske lite råare alternativ till C.S.I , så faller den dessvärre på målsnöret. Visst är de mystiska morden kittlande till en början, men svaren på gåtorna är oftast lika gråa och banala som den brittiska hösthimlen de…
Det är inte lätt att göra publiken rädd för något som beskrivs som att ha klövar, ormstjärt, hästhuvud och en kängurus kropp utan ett fantastiskt ramverk runtomkring berättelsen. Tack och lov verkar nämligen Lynn Bousman förstå att det är just själva frågan huruvida monster faktiskt existerar eller ej som gör…
Kanske är det bara jag som är lite nostalgisk över svunna tiders berättartekniker, men det är något med att se en smart och tankemanande skräckfilm som är rätt svårslaget. Även om dess monster nu råkar se ut som en kasserad Slipknotmedlem.