Frombeyond.se är stolta över att som första svenska media kunna presentera den fenomenala videon till ”No Turning Back” från dem kritikerrosade rockoperan ”Dreams in The Witch House”
”Fem sätt att bli skrämd från vettet!” basuneras det ut på framsidan av DVD – fodralet. Egentligen låter det alldeles fenomenalt. Fem korta skräckfilmer om våra fem sinnen samlat under ett och samma tak. Det är ju inte för inte som man blir intresserad. Synd dock att filmen inte lyckas…
Med undantag för Douglas Bucks deltagande är ”The Theatre Bizarre” en ganska lat och uddlös samling berättelser.
Med ett, för genren, högst oväntat soundtrack samt billiga (men likväl innovativa) specialeffekter och surrealistiska scenarior lyckas Schmoeller skapa en skräckis som satsar det mesta krutet på stämning framför visuella griserier. Visst att man saknar det senare, allt annat hade varit en lögn, men Tourist Trap är ett bevis på…
Dolph Lundgrens filmkarriär har de senaste åren fått en rejäl uppsving. I ”Battle of the Damned” finner vi honom i vild strid mot horder av zombies. Filmen skulle egentligen inte sticka ut det minsta ur dagens gigantiska zombieactionflora om det inte vore för en liten skön detalj – robotar!
”The Dirties” är speciell på det viset att den tar upp ett känsligt tema och presenterar det på ett sätt som mestadels känns genuint. Den går från att vara en kärleksförklaring till filmkonsten till att porträttera en ung elevs nedgång i galenskap.
Den gamla Wrestlaren Steve Austin är egentligen inte mycket till skådis. Det Austin klarar av är att se stor och farlig ut samt att slå folk på käften. När det kommer till direkt till video-action så räcker dessa egenskaper dock ganska långt.
”Return to Nuke’Em High” genomsyras av en rent av fånig atmosfär, och dessvärre menar jag det den här gången i ordets allra värsta mening.
”El Gringo” är klart sevärd ”direkt till video-action” om du kan acceptera dess småfåniga grindhouse-utstyrsel och inte förväntar dig något mer än lättsam underhållning och hård action.
Med en knivsvingande clown i huvudrollen borde resultatet varit en färgglad splatterfest men ”Stitches” är bara ännu en i raden av bleka vålnader utan mål eller mening.