”No One Lives” floppade hårt på bio i USA vilket är tråkigt, för ärligt talat är det faktiskt är en rätt ärtig produktion som står ut ur mängden. Den är både välregisserad och välproducerad och har dessutom den goda smaken att slänga sig med ett icke tillrättalagt slut. Med andra…
V/H/S: Viral må vara den svagaste delen i serien, men den är inte utan sina poänger.
Kurando Mitsutakes ”Gun Woman” är utan tvekan en våldssaga som lär beröra även de mest inbitna skräckfansen. Jag är till och med mycket nära att kalla filmen för en modern ”Lady Snowblood” (1973).
”Borgman” är en surrealistisk mardrömssaga som sakteligen spinner sitt klibbiga nät kring åskådaren.
”A Touch of Sin” har bland annat vunnit pris för bästa manus på filmfestivalen i Cannes och är baserad på verkliga händelser ur det moderna Kina. Det är en film som utgår från multipla berättelser som alla strålar samman i en gemensam nämnare: våld.
”Metro Manila” är gripande och öm, grym och karg på en och samma gång. Det är svårt att inte bli berörd. Sean Ellis visar tydligt att han är någon att räkna med och det ska bli spännande att följa de kommande åren i hans karriär.
Shameless Screen Entertainment har slagit på stort med sitt släpp av Ruggero Deodatos ”The Washing Machine” från 1993. Men hur är det med innehållet då? För det är väl egentligen själva filmen som man betalar för?
Då ”Sabotage” överraskar med ett svagt manus bres det istället på med våld i överflöd. Inget sparas åt fantasin då det bjuds på rejäla kaskader blod, inälvor och allt annat du kan tänka dig. Och det måste jag säga. Det är onekligen modigt av Schwarzenegger att medverka i något dylikt…
En yngre publik kan nog komma att tycka om ”Haunter” medan äldre och mer erfarna åskådare snarare lär somna i soffan.
Läs om när redaktör Petterson återser filmen han avskydde i sin ungdom – ”Motel Hell” (1980).