House by the Cemetery (Originaltitel: Quella villa accanto al cimitero)
Skräck, Italien/Usa, 1981
Regi: Lucio Fulci
Manus: Dardano Sacchetti, Lucio Fulci, Giorgio Mariuzzo, Elisa Briganti
Medverkande: Catriona MacColl, Paolo Malco, Giovanni Frezza mfl.
Distributör: Blue Underground
Längd: 87 minuter
Finns på amerikansk import blu-ray och dvd från oktober 2011
— — —
Mitt allra första möte med Lucio Fulci skedde via en köp-vhs som någon kompis införskaffat. Detta var i mina yngre tonår, ungefär tio år sedan alltså, och även om jag inte minns mycket av själva upplevelsen, förutom att filmen var klippt, minns jag vad filmen hette; House by the Cemetery (1981). Det var en smått märklig upplevelse som jag väl inte riktigt till fullo kunde förstå eller ta in, men jag minns att jag ändå gillade det jag ha de sett, trots bristen på blod.
Filmen handlar om familjen Boyle, som flyttar från New York till Boston för att fadern (Paolo Malco) ska utföra något arbete. De hamnar i ett gammalt hus beläget bredvid en kyrkogård. Detta trots att sonen Bob (Giovanni Frezza) blivit varnad av en rödhårig flicka som sagt åt honom att han inte får åka till just det huset, vilket hans föräldrar givetvis inte vill lyssna på. Saker och ting börjar snart hända, och det visar sig att det gamla huset har en mörk historia som ligger dold i den igenbommade källaren. När de väl lyckas ta sig ner i källaren får familjen Boyle bittert erfara vad det gamla huset döljer.
Sedan jag såg den där klippta vhs-utgåvan för tio år sedan, har jag återvänt till House by the Cemetery ett flertal gånger. Faktum är att mitt filmsamlande i princip började med en oklippt dvd av filmen, som jag föll för direkt, särskilt när man äntligen fick ta del av allt det grafiska våldet som man så suktat efter som tonåring. Senast jag såg den var för två år sen, på en dansk 35 mm-kopia, vilket var en upplevelse jag kommer bära med mig stolt, men frågan är om House by the Cemetery någonsin sett så bra ut som den gör på blu-ray.
Filmen är fortfarande fantastisk, och jag gillar den nog mer än någonsin nu. Liksom Fulcis övriga skräckfilmer han gjorde runt denna period är handlingen inte kristallklar, det är ofta en fragmentarisk berättelse som framställs där saker och ting inte förklaras. Det är en i grund och botten rätt så klassisk “läskigt hus”-handling, men med Fulcis inflytande blir det både blodigare och dystrare. Filmen är, förutom att vara väldigt våldsam, stundtals tragisk och det vilar någon slags sorgsen atmosfär över filmen och huset den handlar om. Detta beror till stor del på att man använder sig av ljudeffekter i form av barnagråt, vilket aldrig riktigt förklaras, men som ger en obehaglig atmosfär där man som tittare lämnas osäker på vad det är som faktiskt händer, och framförallt vem det är som gråter.
Lite orättvist är filmen kanske främst ihågkommen för den legendariskt dåliga dubbningen som man givit barnskådisen Giovanni Frezza, som spelar sonen i familjen. Personligen tycker jag inte att det gör mycket alls att hans röst emellanåt låter väldigt mycket som en kvinna, särskilt när han skriker, utan man kan istället se det som ett litet knasigt stedsteg i dubbningsprocessen. Filmen är nämligen så mycket mer än så, och hör till Fulcis finaste ögonblick. Våldet här är riktigt grisigt och specialeffekterna är på topp, om man bortser från en viss fladdermusscen, vilket även detta ökar den känsla av hopplöshet som präglar filmens stämning. Musiken är i vanlig ordning smått fantastisk, och det är tydligt att Fulci uppenbart visste vad han sysslade med.
Har man koll på Fulci har man med största säkerhet redan sett House by the Cemetery, och är så inte fallet så bör man skynda sig att göra det snarast. Den lyckas vara otäck med sin fragmentariska berättarstil och hantverksmässigt storslagna bildspråk som ackompanjeras av ett utmärkt soundtrack. Gillar man sin skräckfilm våldsam så lär man få sin hunger tillfredsställd här, när folk går sina öden till mötes på blodiga vis. En av Fulcis bästa prestationer, som gör sig helt fantastisk på blu-ray, som visar att när det kommer till skoningslös skräck, är det få som lyckas komma i närheten av Fulcis nivå.
Betyg: 8,5 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör