Haunter
Skräck, Kanada, 2013
Distributör: Njutafilms
Regi: Vincenzo Natali
Medverkande: Abigail Breslin, Peter Outerbridge, Michelle Nolden m.fl.
Längd: 93 minuter
— — —
Lisa (Abigail Breslin) är ett spöke och har tillsammans med sin avlidna familj fastnat i en tidsloop, dömd att återuppleva en och samma dag, gång på gång. Lisa är den enda som förstår hur det verkligen ligger till och när hon börjar nysta i mysteriet visar det sig att familjen inte är ensamma. Någon eller något vill dem mycket illa …
Vincenzo Natali har regisserat 16 olika projekt men är kanske mest känd för Cube (1997) och Splice (2009), två intressanta och fräscha skräckfilmer som båda har drag av science fiction. I Haunter tar han sig an en klassisk spökhistoria men med knorren att den berättas ur vålnadens perspektiv, här representerad av en trulig och envis tonåring.
Konceptet med tidsloopar kan användas på både bra och dåliga sätt. Exempelvis både Groundhog Day (1993) och Edge of Tomorrow (2014) utnyttjar temat till det yttersta och lyckas skapa intresseväckande berättelser med många lager. Konceptet kräver dock en eminent fingertoppskänsla för att lyckas och har man inte det, då är det stor risk att det hela bara blir repetitivt och tråkigt snarare än banbrytande och fängslande …
Utökar man sedan ekvationen med att förlägga handlingen till ett och samma hus, som i detta fall, utmanar man ödet än mer. Kämpar man med en snål budget kan det förvisso vara ett smart drag att skära ned på inspelningsplatser, men det ställer också väldigt höga krav på det som ska berättas. Brister i manus och skådespeleri märks på en gång och saknar man ett solitt underlag börjar publiken snart tappa intresset.
Haunter sparkar i gång ganska hyfsat och till en början finns där en del försonande drag, men det dröjer dessvärre inte länge förrän det börjar knaka i fogarna. Det största problemet är att filmen efter den inledande kvarten helt tappar tempo. Kvar blir en lång rad av repetitioner som aldrig tycks ta slut. Stundtals känns det som att vada genom seg kola och för att hålla åskådaren på spänn i 93 minuter krävs betydligt mer fart och fläkt än vad Natali här kan erbjuda.
De flesta av filmens brister kan härledas till ett otillräckligt manus men inte heller det tekniska arbetet är på topp. Fotot ser ganska billigt ut och en och samma ljudeffekt återanvänds lite väl flitigt. Dataeffekterna andas 90-tal och påminner stundtals om scener ur ett tidigt Silent Hill-spel. Men visst, en stram budget kan inte erbjuda det bästa och nog har betydligt värre saker producerats i jämförelse.
Skådespeleriet i sin tur hamnar på någon slags mellannivå, varken skitdåligt eller fantastiskt, utan mer ljummet och avigt. Abigail Breslin är ganska tilltalande i några av de mer bitska stunderna men faller lite på mållinjen när hon ska porträttera fasa och sorg. Resterande delar av ensemblen gör en behjälplig insats, varken mer eller mindre.
Att Haunter sedan kommer med en 15-års gräns ter sig mycket märkligt då filmen varken är våldsam eller särskilt otäck. I själva verket tycks den rikta sig just till yngre tonåringar och liknar till viss del Are you afaid of the dark? (1990-2000), en tv-serie för barn som kom med 7-års gräns när det begav sig (därmed inte sagt att sjuåringar bör se det här).
Sammanfattningsvis: en yngre publik kan nog komma att tycka om det här medan äldre och mer erfarna åskådare snarare lär somna i soffan. Se i sådana fall hellre om Vitalis tidigare ovan nämnda alster, de har mer att erbjuda för vuxna.
Betyg: 4 av 10
— — —
Sandra Wallin