Good Boy
Genre: Spökhusrysare
Land: USA
År: 2025
Regi: Ben Leonberg
Skådespelare: Indy, Shane Jensen, Arielle Friedman, Larry Fessenden m.fl.
Längd: 71 minuter
Distributör: Njutafilms
Betyg: 7 av 10
Författaren Friedrich Hebbel menade att människan har ett sjätte sinne, och att det är hunden. I Ben Leonbergs imponerande debutfilm Good Boy är det just hundens förmåga att upptäcka saker som människan inte gör som står i centrum. Ett spännande drag. För visst har alla hundägare någon gång undrat vad det egentligen är som hunden sitter och stirrar på? Det finns ju inget där. Eller?
I Good Boy reser den sjuklige Todd (Shane Jensen) ut på landet med sin hund Indy (spelad regissörens egen tollare, Indy). Där ska han ta en paus från allt i huset som en gång tillhörde hans morfar (Larry Fessenden). Men redan vid ankomst förstår vi att något inte står rätt till. Det förstår vi genom Indy, då större delen av filmen faktiskt utspelar sig från hans perspektiv. Todd själv varken ser eller hör att skuggor smyger omkring och det väsnas från källaren.
När en film marknadsförs med en så här speciell usp, så vill det till att filmen lever upp till mer än bara sin gimmick. Det gör Good Boy med råge. Att använda en hund som protagonist är inte bara ett kul experiment, utan fyller en funktion i hur vi upplever filmen. Självklart har vi som mänsklig publik ett kognitivt övertag gentemot den fyrbente huvudrollsinnehavaren, men vi är samtidigt i underläge då vi inte kan göra mer än att gissa oss till vad hunden tänker och känner. Vi kan alltså läsa in lite vad som helst i de där ögonen, och således känna empati med det vi tror att hunden känner.
Det hela kunde riskera att bli ganska tråkigt, men i själva verket så spenderar jag hellre en långfilms speltid tillsammans med Indy än med många mänskliga skräckfilmsprotagonister. Jag blir kanske inte skrämd av filmens skräckeffekter, men jag dras in i filmens historia likväl, och det är ju det man ofta saknar i skräckfilmer – att faktiskt bry sig om karaktärerna.
Men det är inte bara tack vare Indy som filmen fungerar så väl, utan också genom ett gediget hantverk, genomtänkta bildkompositioner, och ett väl uttänkt sätt att berätta en historia. Vi får ofta veta mindre än vad vi skulle vilja veta, och sitter hela tiden och väntar på mer information. Vad är det för fel på Todd? Vad hände med hans morfar? Vad hände med morfars alla hundar? Och framförallt: vad är det för människoliknande skuggor som Indy hela tiden ser?
Vänskapen mellan en människa och en hund riskerar alltid att bli en riktigt sötsliskig klichéfest på film, men även den fällan undviker Leonberg att gå i. Good Boy är istället en genuint gripande och stämningsfull spökhusfilm om dödlighet och ensamhet. Det är en av de bästa skräckfilmerna från 2025, och tveklöst den mest imponerande.
— — —
Robert Wettersten