Do Not Enter, originaltitel; No Entres
Found footage-skräck, Paraguay, 2024
Regi: Hugo Cardozo
Skådespelare: Lucas Caballero, Pablo Martínez m.fl.
Distribution: Oklart, visas just nu på Göteborg Film Festival
Längd: 85 min
Betyg: 3 av 10
Det dryper inte direkt av genrefilm på Göteborgs Film Festival 2025. Men de har sin Midnight Mania-sektion, och där hittar vi Hugo Cardozos Do Not Enter från 2024. Cordoza låg också bakom filmen Morgue från 2019, en film som blev en stor succé i hemlandet Paraguay och fick internationell distribution.
I Do Not Enter är det found footage som är formatet. Vi får följa två inte helt lyckade Youtubers som har svårt att få sitt material att bli viralt. Den ena, Aldo (Lucas Caballero), är gränslös och exhibitionistisk och vill pusha duon till att göra något lite mera extremt, medan den lågmälde Cristian (Pablo Martínez) mest verkar vara teknikintresserad. När de hittar en övergiven herrgård förändras dock allt. De lyckas nämligen filma en dörr som slår igen lite onaturligt, och när Christian sedan lägger till ett digitalt spöke i videon är succén ett faktum. Över en natt ökar antalet följare med hundratals procent, men hur ska de följa upp detta? För att kunna skapa ännu mer liknade material återvänder Aldo och Christian till herrgården. Utan att avslöja alltför mycket, denna gång kommer det inte behöva läggas till några digitala låtsasspöken i efterhand om man säger så.

Do Not Enter inleds faktiskt inte helt tokigt. Det är svårt att inte omedelbart tycka illa om självcentrerade influencers och Youtubers. Cordoza klarar dock av att tackla detta rätt bra. Han gör det genom att låta Aldo och Cristian vara varandras motpoler. De ifrågasätter varandra, skämtar, grälar och efter ett tag finner man faktiskt båda två rätt sympatiska och mänskliga. Vi bjuds exempelvis på en underhållande scen där Aldo i ett högst onyktert tillstånd ska sända live från en toalett på en bar. Resultatet blir att han somnar med neddragna brallor vid sidan av en toalettstol. En riktigt dråplig och kul scen faktiskt.
Även duons utforskande av den övergivna gamla herrgården börjar rätt lovande. Cardoza vågar ta sig tid. Aldo vill pusha materialet och skapa otäck stämning, medan den mer jordnära Cristian skakar på huvudet åt hans fåniga effektsökeri. Det hinner dock inte gå speciellt länge innan märkliga saker börjar hända, och sen är det full jäkla kareta. Filmen förvandlas nu till något som kan liknas vid en spökhusattraktion på ett nöjesfält där ena effekten trängs med den nästa för att få plats på duken. I Göteborg Film Festivals beskrivning av filmen står det faktiskt att filmen är ”jump scare-tät”, och det kan jag definitivt skriva under på. Var och varannan minut får vi ett högt ljud och någon otäck gestalt som attackerar. Nog hoppar man till en hel del, men allt som liknade stämningsfull atmosfär går nu också förlorat. ”Less is more” är uppenbarligen inte något mantra för Hugo Cardoza.

Från att ha varit de båda grabbarnas historia blir det nu i stället husets. Förstår jag det rätt så har herrgården tillhört Alfredo Stroessner, diktatorn som styrde Paraguay från 1954 till 1989. Hans familj och offer finns kvar, och dyker upp på löpande band, för att åskådaren ska kunna pussla ihop de tragedier som utspelat sig i huset. På tok för mycket krut läggs på detta. De skulle räckt att man fick lite lösa fragment om vad som tidigare hänt på herrgården, nu blir det i stället övertydligt och repetitivt. Vill man skapa mystik så ska man heller inte skriva åskådaren på näsan. Lite måste lämnas åt fantasin, annars finns liksom ingen osäkerhet, eller ”uncanniness” som jänkarna brukar säga, kvar att bli skrämd av.
Det finns uppenbara bra beståndsdelar av Do Not Enter. Handkameraarbetet är stabilt, skådespelarna funkar, och vissa scener är riktigt obehagliga även om de tenderar att drunkna i varandra. Vi får också en twist på slutet som är lite småfyndig, även om det då är på tok för sent för att man ska bry sig. Med tanke på hur mycket bra skräckfilm som faktiskt produceras världen över så borde Göteborg Film Festival faktiskt kunnat snoka upp något bättre än detta. Men, och andra sidan, att få chansen att se lite found footage på bio är alltid en angenäm upplevelse.
— — —
Kristoffer Pettersson