Colombiana
Action, USA, 2010
Distributör: Scanbox
Regi: Olivier Megaton
Skådespelare: Zoe Saldana, Amandla Stenberg m.fl.
På svensk dvd och blu ray från 2012-01-18
— — —
Det har väl knappast undgått någon att producenten bakom denna actionbelamrade historia stavas Luc Besson. Det har understrykits ganska intensivt, precis som med Taken från 2008, under filmens lansering. Det är dessutom Besson som skrivit manuset till Colombiana. Men den som förväntar sig dennes säreget intensiva bildspråk kommer tyvärr bli besviken. Det enda som minner om Bessons inblandning är möjligtvis en bekant, om än något urvattnad, storyline.
Colombiana handlar om Cataleya, spelad av Zoe Saldana, eller ”Tag Killer” som hon också kallas – ett epitet som följt med hennes morbida yrkesval. Hon är lönnmördare, på jakt efter männen som dödade hennes föräldrar när hon var nio år gammal. Hon växer upp hos sin kriminella farbror i Chicago, där hon får lära sig konsten att mörda utan att lämna spår.
Det är lika bra att understryka den bedrövliga sanningen direkt – nämligen att Luc Besson reducerats till en skugga av sitt forna filmskaparjag. Det är vare sig elakt eller okunnigt att proklamera – det är en sorgesam realitet bara. Nutidens Besson verkar präglas av någon slags kreativ förvirring. Det spretar åt alla möjliga håll med animerade barnfilmer, äventyrsmatinéer och politiska biografier. Därtill ofta, för att inte säga alltid, utan den karaktäristiska Cinema du look-stilen som så tydligt definierat Besson i tidigare prodiktioner som Nikita, Léon och Det stora blå.
Nu är ju detta å andra sidan ett regiarbete signerat Olivier Megaton och man bör ju rimligtvis kritisera filmen därefter. Likväl är manuset skrivet av Besson och det är också där som det största problemet ligger. Prologen är exempelvis vansinnigt stereotyp, full av klichéer och utdaterade karaktärer. Den nio-åriga Cataleya porträtteras som ett gravt traumatiserat psykopatbarn – kall och beräknande snarare än chockad och sörjande. Hon är i princip en färdigbakad mördarmaskin redan innan filmen hunnit börja. Sissodär trovärdigt, även inom actiongenrens ramverk. Och det blir fortsättningsvis inte bättre. Handlingen är tröttsamt förutsägbar, melodramatisk utan att väcka känslor och fullkomligt infesterad av logiska luckor.
Zoe Saldana som mördarbruttan Cataleya
Skådespelarna är bra men agerar på rutin och har därtill inte så mycket att jobba med. Zoe Saldana, som för övrigt alltid förväxlas med kollegan Thandie Newton, är en mycket kompetent skådespelerska, vilket man tyvärr slarvar bort i Colombiana. Man slår överlag något slags rekord i antal platta karaktärer. Även Cliff Curtis, som är en fantastiskt duktig birollsskådespelare, slarvar man bort. Han har blivit typecastad som osympatisk latino/arab så många gånger nu att det börjar kännas både onyanserat och bortkastat. Så även den här gången. Den store antagonisten, kartellledaren själv, utelämnar jag från närmare beskrivning. Han förekommer i två-tre flyktiga scener där han enkom luftar ett glas med rom. På så viss understryker man tydligen hans okuvliga ondska. Sista gången han sippade på sin aldrig sinande rom skrattade jag högt…
Colombiana är alltså en ganska dålig film. Rent krasst har Besson skrivit en variant på sina tidigare, betydligt bättre, actionfilmer. Och ska man vara helt ärlig så har Besson aldrig varit någon fantastisk manusförfattare. Hans berättelser kräver att han regisserar dem själv också, eftersom hans förmåga som bildkompositör är en så viktig del av helheten. Men det var länge sen man såg skymten av något sådant. Från att ha varit en innovativ och mästerlig visionär verkar Besson ha blivit trött, kanske till och med disillusionerad. Det känns ju fruktansvärt orättvist mot stackars Megaton att i sammanhanget utelämna honom ur den här ekvationen. Han gör ju förmodligen så gott han kan men lyckas inte producera något som inte påminner om massa andra föregångare.
På tal om Besson framför Megaton förresten – det belyser ett annat problem i den industriella filmapparaten. Jag tror att syrligheten i den här recensionen, utan att för den sakens skull verka kritikermässigt hämndlysten, vilar väldigt mycket på raserade förhoppningar. Trailern till Colombiana utlovade en historia från ”kreatören av Nikita och Léon”, och även om man innerst inne vet bättre så hoppas man då lite blygsamt på ett förestående mästerverk.
Det händer ju hela tiden att filmbolagen överkryddar marknadsföringen nått så förjävligt med indirekta löften om både det ena och det andra. Och tro mig, som nördig cineast går man i den fällan fler gånger än man vill erkänna. Jag kan störa mig åtskilligt på det, och tycker att det någonstans är lite fult att obefogat kittla förväntningarna hos filmentusiaster på det sättet. Konklusionen lyder således: Man ska inte antyda oxfilé när det serveras kebabpizza!
Betyg: 4 av 10
— — –
Tommy Johansson är filmvetare och frilansande journalist