En sårad man kommer in i en småstadsbutik. Anställda och kunder barrikaderar sig medan mannens förföljare samlas utanför. Ett såväl simpelt som kittlande upplägg för en actionfilm, inte helt olikt John Carpenters nagelbitare Attack mot polisstation 13 (1976). Svenska Vi dör i natt har premiär imorgon fredag, och FromBeyond har fått en pratstund med regissören Richard Holm – om den aktuella filmen, men också om en mångfacetterad karriär inom svensk film.
– Det är min son Robin Sherlock Holm som har varit med och skrivit manus. Han jobbade extra på Coop i en förort till Stockholm. Han hade jobbat där två veckor när det kom in två personer som hade blivit knivhuggna och tog sin tillflykt till butiken. Det bara forsade blod. Deras story var att det kommit en kille och frågat om de hade cigg, och när de svarade att de inte rökte så knivhögg han dem. Det kanske var sant, men det kan också ha varit något annat, som de inte kan säga till polisen.
Att idén blev till en film beror på att hösten 2024 var en period med ganska få filmproduktioner i gång.
– Folk var sysslolösa, och då var det roligare att jobba än att bara driva runt. Så vi tänkte att ”fan, vi drar ihop och gör en långfilm!” När man ska göra på det sättet så behöver man en idé som bygger på att man ska vara på samma plats väldigt mycket. Då tog vi upp det där som Robin varit med om, men vi lade det på landsorten – vad händer om polisen inte hinner komma? Hur extremt kan det bli?
Richard Holm var senast aktuell med katastroffilmen Avgrunden (2023), en film som trots sval kritik blev den sjunde mest sedda svenska biofilmen 2023, och – mer spektakulärt – blev en enorm succé på Netflix, där den strömmades 29 miljoner gånger på två veckor, och var den mest sedda icke engelskspråkiga produktionen på plattformen.
– Jag hade läst mycket om Kiruna och det som händer där uppe, att man flyttar hela stan för att det håller på att spricka sönder. Så jag gick och funderade, ”fan där finns det en katastroffilm att göra”. Men så är det ju det där att man ska gå med mössan i hand till ett produktionsbolag. Så det förblev bara en idé tills producenten Joakim Hansson ringde och berättade att SF ville göra en katastroffilm. Men han visste inte vad vi kunde basera den på. Då föreslog jag att göra något kring Kiruna, för det händer ju där uppe just nu. Jocke tyckte det var briljant, och så drog det i gång.
Under sin karriär har Richard Holm regisserat såpor som Tre Kronor och Nya tider, kriminalserier som Gåsmamman (2015-2019) och Maskineriet (2020-2022), samt flera av Johan Falk-filmerna (2009-2015). Bland mycket annat. Balansen mellan att vara en inhyrd regissör som ska göra ett arbete, och att sätta sin egen kreativa prägel på ett verk, tar han med ro.
–Visst är jag många gånger en ”gun for hire”, men jag ser mig aldrig så själv. Om jag tackar ja till ett jobb så hittar jag ju någonting jag går igång på, och så gör man det till sitt så att man ska ha fullt engagemang. Jag gjorde ju en Fjällbackamorden, som många fnyser åt på nåt sätt, men jag tyckte att historien som jag gjorde (Vänner för livet, 2013) hade fantastiska Agatha Christie-värden i sig. Så jag älskade det också, måste jag säga.
Samma var det med serien av Johan Falk-filmer.
– I säsong ett var jag ny i Falkuniversumet, men i säsong två uppfann jag en massa saker. I säsong tre var jag ju med och skrev två manus, satt med i writer’s room och skapade storylinen, så man blev ju mer och mer involverad. Där är man inte bara en gun for hire, utan man är en del av hela skapelseprocessen. Så har det varit med Gåsmamman också. Den är ju väldigt absurd och skruvad på sina ställen, vilket jag älskar. En våldsam, absurd historia, där man får ta ut svängarna.
För FromBeyonds läsare är det kanske Richard Holms allra första filmer som har en särskilt glimrande aura kring sig – splatterfilmerna The Resurrection of Michael Myers (1986), The Resurrection of Michael Myers Part II (1989) och Sex, lögner & videovåld (filmad 1991-1994, men färdigställd först 2000).
– Det var när jag jobbade på SF:s marknadsavdelning som vi gjorde de filmerna. Tack vare att vi kände folk som höll på med special make up effects kunde vi göra lite mer spektakulära filmer än många andra på den tiden, kanske mer än i dagens filmer till och med. Det här var också en period när svensk filmcensur klippte hejdlöst i filmer, så det var ett slags motreaktion till det.
Mer om de filmerna kan man läsa i Aktuell Rapport nr 31 1991, som finns inskannad här.
Filminstitutet och andra filmfonder, filmbolag och streamingjättar, egenfinansierat – Richard Holm har gjort film som finansierats på samtliga sätt. Krigsfilmen Gränsen (2011) finansierades med en liten summa pengar där deltagarna lade in en del av sin ersättning i filmen, för att sedan få mer betalt när filmen började dra in pengar.
– Visserligen har ingen av oss fått tillbaka de där pengarna, men alla gick in i projektet med öppna ögon, och det var inte för pengarna vi gjorde filmen.
Aktuella Vi dör i natt har kommit till på ett snarlikt sätt.
– Men med denna filmen hade vi ju turen att vi gjorde den under den där hösten när många inte hade så mycket att göra, vilket gjorde att vi fick ett top notch team och top notch skådespelare.
En del menar att det är så framtiden för genrefilm ser ut.
– Jag tror att det kommer ske en hel del sådana produktioner ”utanför systemet” i framtiden. Om man har rätt personer och rätt driv med sig i projektet, så tror jag att det är sunt på många sätt.
I den statliga filmutredningens förslag på ny svensk filmpolitik från ifjol lyfts genrefilm fram som ett sätt att locka tillbaka publiken till biograferna, något som kan tyda på att vi i framtiden får se mer genrefilm även ”inom systemet”.
– Vi måste faktiskt börja lyssna på vad publiken vill ha för att få tillbaka publiken. Men det kommer ta ett tag, därför att det finns – framför allt hos de unga – en skepsis mot svensk film, med all rätt. Men det ligger något i luften, det känns som att saker är på gång.
Det krävs, enligt Richard Holm, också att alla delar av filmbranschen skakar av sig gamla uppfattningar om ”bra” och ”dåliga” typer av film.
– Det är inte fult att underhålla. Att ta med publiken på en resa och låta dem lämna verkligheten en stund, det behöver inte vara nåt fult, utan det kan vara jävligt härligt. Sen finns det inget som säger att man inte kan underhålla och ha ett budskap samtidigt. Jag menar, Terminator 2: Judgment Day (1991) är ju jättetänkvärd samtidigt som den är fruktansvärt underhållande. Det ena behöver inte utesluta det andra.
— — —
Robert Wettersten
Vi dör i natt har biopremiär imorgon, fredag 24 oktober.