Meny Stäng

Författare: Johan Axell

Den som söker (2013)

Johan Lundh överraskar verkligen med sin svenska långfilmsdebut, och medan den förvisso är långt ifrån genredefinierande, så ger den en ändå en välbehövlig påminnelse om varför genren en gång i tiden just blev så hyllad. Med ett öga för snygg misc-en-scene och ett ständigt flörtande med några av mänsklighetens mest…

Vampire ”Untitled” (2013)

Tack vare de senaste decenniernas populärkultur är ordet vampyr numera något som får många att rygga tillbaka. Ordet har nästintill blivit en synonym för dåligt skrivna verklighetsflykter för kärlekskranka tonåringar. Men tack och lov verkar det som att författare som nykomlingen Lee McGeorge håller på att återerövra ordets forna skräckinjagande…

Wake up and Die (2011)

”Wake up and Die” är hänsynslös, fruktansvärt brutal och stundtals riktigt förnedrande. Den skyggar inte för att sexualisera såväl våld som mord, och den behandlar den nakna kvinnliga kroppen som en lekplats för mördarens sadistiska lekar. Men det går inte att förneka att den samtidigt är riktigt välskriven. Miguel Urrutia…

Devil Seed (2012)

Demongenren har på senare dagar blivit rätt utnött och platt, och ”Devil Seed” gör verkligen ingenting för att förändra det faktumet. Istället ter den sig stundtals mer som en veritabel kavalkad av billiga referenser till betydligt bättre filmer.

Intervju med Chris Laney och Michael Dalager inför världspremiären av ”Dreams in the Witch House”

När musiker, skådespelare, broadwaystjärnor och producenter från hela världen enas för en gemensak sak kan man åstadkomma under. När den gemensamma saken sedan är kärleken för hårdrock och H.P Lovecrafts mardrömsframkallande texter kan man med andra ord vänta sig något rent av utomvärdligt, och snart är det dags för omvärlden…

Lost Planet 3 (2013)

”Lost Planet 3” visar än en gång att Capcom är några av de klart ledande företagen inom modern tv-spelsindustri när det kommer till att väva samman berättelser som verkligen drar in spelaren i den ena undersköna världen efter den andra. Dessvärre visar den tyvärr också på den skrämmande trenden med…

Thanatomorphose (2012)

Regissören Éric Falardeau har fyllt sin film med symbolik, och det är rent av omöjligt att inte sugas in det suggestiva bildspråket och det ångestladdade porträtt han målar upp med blod och slem. Med en ovanligt klar inblick in i det feminina psyket vandrar ”Thanatomorphose” en inte alltid säker balansgång…