A Field in England
Psykedeliskt historiskt drama, England, 2013
Distributör: Njuta Films
Regissör: Ben Wheatly
Medverkande: Michael Smiley, Julian Barratt, Reece Shearsmith m.fl.
Längd: 90 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-10-09
— — —
Mitt i inbördeskrigets England finner sig fyra individer på ett till synes oändligt fält där endast vinden och skuggorna härskar. Krigets onda bråda död och ljudet av stupande trupper verkar plötsligt vara längre bort än man någonsin kunnat drömma om. Även fast männen inte känner varandra, och kommer från olika sidor i det blodiga kriget bestämmer man sig för att göra gemensam sak och slå till följe över den eviga ängen. Föga kunde de då ana vilka hemligheter som skulle visa sig finnas gömda i det höga gräset. Efter att ha träffat på den irländske alkemisten O’Neil tar deras muntra vandring en rent mardrömslik vändning. Här påbörjas sökandet efter en mystisk skatt någonstans på den vidsträcka ängen, och O’Neil skyr inga medel för att hitta den.
Regissören Ben Wheatly har med sitt senaste verk A Field in England låtit det visuella och rent av atmosfäriska föra berättelsen framåt i betydligt högre grad än det strikt narrativa. Detta val är inte vidare förvånande, då den resa som de fyra vandrarna, och vi som åskådare likaså, får ta del av är otroligt svår att beskriva med ord.
Redan tidigt sugs man in i berättelsen tack vare den märkliga stämning som råder. Scener och dialoger leder egentligen inte alltid någonstans, och känslan av vilsenhet infinner sig snabbt hemma i tv-soffan. Känslan är så väl frustrerande som ytterst fascinerande, då man desperat söker efter mening i filmens vackra bildspråk. För vackert, det är det. Filmad i vackra gråtoner, och med teatraliska frusna ögonblick skvallrar filmen om ett otroligt djup dolt strax under ytan. Problemet är dessvärre att denna estetiskt tilltalande yta stundom är alldeles för svår att bryta igenom.
A Field in England är på många sätt en berättelse om en handfull män som fastnat i skärseldens svåraste prövningar, där den enda vägen fram är den man stakar ut för sig själv. Medan det förvisso krävs en riktigt mästerlig hand vid rodret för att kunna förmedla denna känsla, så är nog frågan om ett narrativt limbo verkligen kan räknas som en god filmupplevelse.
Varje bit av berättelsen som publiken lyckas gräva fram i den eviga ängens bördiga mylla känns förvisso som en seger, man sakta men säkert börjar pussla ihop något som liknar en sammanhängande historia. Men mot slutet, när dessa pusselbitar visar sig vara allt annat än villiga att passa samman, blir man helt enkelt utmattad över att aldrig någonsin få något serverat av filmen. Likt männens grävande efter ängens mytomspunna skatt börjar publikens sökande efter ett rationellt narrativ framstå som allt mer desperat ju länge in i galenskapen man kommer.
Det går inte att förneka att Wheatly bjuder på en riktigt unik upplevelse i sin film, och att den stundom har sin publik i ett stålgrepp. Men när man väl ser bortom de teatraliska knepen och kalejdoskopiska bildlandskapen så är det svårt att inte rygga tillbaks över den ofantliga tomhet som stirrar tillbaks från ängens dolda mörker. A Field in England är svår, poetisk och tankeväckande, men lider starkt på grund av sin bristande dramaturgi. Som konst är det ett slående verk, men som film är den föga engagerande efter att nyhetens behag alltför tidigt klingat av.
Betyg: 6 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör