Sex yrkeskriminella kidnappar en 12-årig dotter till någon rik typ, och behöver spendera de kommande 24 timmarna med henne i ett stort gammalt hus. Något är dock inte helt normalt med flickan, och det visar sig att det är de som är fångna tillsammans med henne, inte tvärtom.
Frågan är om inte The First Omen kommer stå sig som en de bästa filmerna från 2024 när vi summerar året. Klart är att jag lyfter mig ur biostolen långt mer tillfreds än vad jag vågat hoppas på. Ett starkt formbesked för Djävulen på vita duken!
Ur mörkret håller hela vägen, och gör det med den äran. Inte illa för en svensk indieproduktion!
Jag avskyr egentligen att skriva detta, och jag hatar att sticka hål i bubblan och vara en del av att döda hajpen. Men sanningen är att Thea Hvistendahls Hanteringen av odöda tyvärr inte känns mer än som en utdragen och oengagerande dödssuck.
Det här är inte riktigt den blodiga biff jag hoppades på – istället är det en skräckfilm för den breda (och påklädda) massan, vilket gör att Eli Roth tyvärr inte skriver något nytt kapitel i skräckfilmshistorien, men Thanksgiving är åtminstone ett kvitto på att han både är en kapabel filmskapare…
I och med Konferensen kommer jag att ha helt nya förväntningar på svenska skräckfilmer och jag hoppas på att detta kommer att vara en vändpunkt för svensk skräckfilm.
Är The Exorcist: Believer ens skriven och regisserat av David Gordon Green och medförfattaren Peter Sattler? Filmen känns snarare som AI-genererat content.
The Nun II är förutsägbart, slentrianmässig och full av klichéer, samtidigt som den tar sig själv på alldeles för stort allvar – ett pekoral helt enkelt.
Canceled är ett hafsverk som, trots att den gör ett par saker rätt, är oacceptabelt dålig. Men om den banar väg för mer svensk skräck är det bara att tacka och ta emot.
När 90-talet rullade in ansågs inte skräckfilm vara speciellt lukrativt längre. Detta ledde till att tidigare SFX-gurus och makeup-artister istället landade i andra genrer där deras färdigheter efterfrågades. Det är i dessa ofta lite grumliga dyningar vi hittar filmer som Robert Kurtzmans THE DEMOLITIONIST från 1995.