Goodnight Mommy (Ich seh, ich seh)
Regi: Veronika Franz, Severin Fiala
Skådespelare: Lukas Schwarz, Elias Schwarz, Susanne Wuest m.fl.
Land: Österrike
“Konfrontera dina demoner, annars kommer de uppfostra dina barn” är ett populärt citat som försöker ringa in föräldraskapets kanske främsta imperativ med sällsynt existentiell tyngd. För att ge sina barn en god barndom åligger det föräldern eller vårdnadshavaren att konfrontera sin egen barndoms mörker och trauman; annars riskerar dessa att föras vidare (medvetet eller omedvetet) till nästa generation.
Ich seh, ich seh eller Goodnight Mommy är en sällsam barndomsskildring av regissörsduon Veronika Franz och Severin Fiala om två tvillingbröder i tolvårsåldern med namnen Lukas och Elias. Tittaren får inledningsvis stifta bekantskap med bröderna när de leker kurragömma i majsfält, utforskar skogen eller bara tycks vila i en kravlös samvaro, fri från vuxna. Allt är höljt i ett varmt ljus som aldrig tillåts bli glättigt eller sentimentalt utan får vara drömskt och behagligt. Skogen är gles och ljus, en liten sjö ligger stilla och klar. Naturen omger en stor modernistisk villa där de bor, och dit anländer i början av filmen en bil. Bröderna skyndar sig in i huset och letar efter någon och i ett rum, vänd mot dörren står deras mor och drar för jalusier. Hon har återvänt efter en ansiktsoperation och vänder sig om och ett bandagerat, svullet och rödögt ansikte tittar besviket på de nedsmutsade tvillingarna. Barnen och mamman betraktar varandra som främlingar inför varandra, och med tiden slår tanken rot hos barnen att det inte är deras riktiga mamma som återvänt.
Barns utsatthet löper som ett tema genom flera av regissörsduon filmer. Utöver Goodnight Mommy utforskar även The Lodge (2019) (styv)föräldraskapets utmaningar och baksidor, och The Devil’s Bath Des Teufels Bad, 2024) undersöker till vilken grad mödrar tvingas vidta extrema åtgärder för att mottaga Guds nåd i 1700-talets Österrike. Religionens roll ljuder som en mer eller mindre påtaglig bordunton genom filmerna. I Goodnight Mommy tar den sig uttryck som kors på väggarna i bostaden och ett sinistert kyrkobesök. The Lodge utforskar sviterna efter att ha brutit sig loss från en sekts klor medan The Devil’s Bath anlägger ett bredare anslag och undersöker hur tradition och kultur sprungen ur kristen tro låser människor vid vanföreställningar och leder dem mot deras undergång. Ett eventuellt ytterligare återkommande motiv är användandet av insekter i filmerna.
Goodnight Mommy kanske dras med något plothole (jag kan dock ha missat något) men filmen tar berättelsen om tvillingarnas utsatthet på så stort allvar att allt är förlåtet. Skådespelarinsatserna är otroligt imponerande från Lukas och Elias (det är även deras riktiga namn) och moderns bandagerade ansikte, mörka blick och en bönsyrsegestalt som jagar barnen genom huset är skrämmande att bevittna. Oron för hennes vredesutbrott ligger som en seismografisk puls genom filmen, så pass att Lukas viskar i Elias öra när han vill göra sin röst hörd. När pojkarna flyr huset och springer till den närliggande byn förmedlar gatorna samma ödsliga kvalitet som de Chiricos stadsskildringar, med undantaget av en högljudd berusad man som raglar längs gatorna med ett dragspel. Samtliga vuxna tvillingarna stöter på är som bäst kyligt avståndstagande, men möjligen fientliga förrädare vilket bidrar ännu mer till känslan av utsatthet, men också gemenskap och samhörighet mellan bröderna. Där finns ett ljus att hålla fast i, i den utsträckning filmen tillåter.
— — —
Michael Von Horn