War of the Dead (2011)

War of the Dead
Action/Skräck, USA/Litauen/Italien, 2011
Distributör: Scanbox
Regissör: Marko Mäkilaakso
Medverkande: Andrew Tiernan, Mikko Leppilampi, Samuel Vauramo m.fl.
Längd: 86 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray sedan 2012-09-05

— — —

Vad kan egentligen vara mer skrämmande än att befinna sig mitt på ett kaotiskt krigsfält, där såväl kulor som kroppsdelar flyger hejvilt? Vad sägs om ett kaotiskt krigsfält där fienden vägrar att dö, oavsett hur många kulor du pumpar in i hans söndertrasade kropp? Det finns en morbid lockelse i tanken på en fiende som inte kan besegras, och kanske är det därför vi genom åren sett så många filmer där redan blodfyllda krigsscener invaderas av hjärnsörplande bestar. Men även om konceptet i sig kan te så simpelt att det är genialt, så är det ändå ytterst få som lyckats göra något vidare unikt med miljön som historierna utspelar sig i. Men när den finska Karelen plötsligt fylls av hungriga stön från stupade soldater i War of the Dead är det svårt att inte bli imponerad. Gränsen mellan vän eller fiende suddas sakta men säkert bort när de döda åter vandrar på jorden.

Martin Stone, spelad av Andrew Tiernan, leder ett elitförband av finska och amerikanska soldater på ett uppdrag att storma en tysk bunker belägen vid den finskryska gränsen. Det hela visar sig dock vara lättare sagt än gjort, då hans förband snart finner sig under belägring. Med mer än halva styrkan decimerad väljer man att falla tillbaka, bara för att inse att man nu tagit språnget ur askan in i helvetes eldar. Ryktena som viskats om de galna experiment som ska ha pågått i den tyska bunkern visar sig nämligen var alldeles för sanna, då en veritabel armé av återuppväckta soldater plötsligt anstormar våra hjältar. Med enbart överste Laakso, spelad av Mikko Leppilampi, kvar vid sin sida måste Stone ta hjälp av den ryska soldaten Kolya för att överleva. Men det verkar som att deras enda chans till räddning döljer sig någonstans i den enorma bunkerns zombiefyllda innanmäte…

Vad är det egentligen som väntar våra hjältar i den gamla bunkerns inre? 

De som förväntar sig en film i stil med Jess Francos gamla kultrulle Oasis of the Zombies kommer troligen bli besvikna över War of the Dead. Om sanningen ska fram så påminner den egentligen inte om någon annan tidigare zombiekrigsfilm alls. Men efter den där inledande besvikelsen kommer nog många att inse att skillnaden är till det bättre. Problemet med filmer som den klassiska The Frozen Dead eller den norska Död Snö är att zombierna sällan skiljer sig vidare värst från de vandrande liken i till exempel Night of the Living Dead. Nazizombiegenren har egentligen sällan varit mer än en ursäkt för att iklä zombier uniformer och förse filmens hjältar med automatvapen. I War of the Dead har man dock tagit steget längre, och faktiskt tagit vara på krigsfältens minst sagt unika miljöer och omständigheter.

War of the Dead är en av få zombiekrigsfilmer som faktiskt ger en realistisk skildring av krigsfältet. 

Lite krasst skulle man kunna säga att War of the Dead inte är en zombiefilm så mycket som det är en krigsfilm med zombier i. Historien snöar aldrig in sig allt för mycket på de titulära mordlystna bestarna, utan väljer istället att presentera en rätt intim berättelse om överlevnad bakom fiendelinjen. Medan det bokstavligen finns hundratals zombier i filmen, så är filmens protagonister ständigt soldater i första hand, snarare än de flyende offer vi annars är så vana vid i zombiefilmer. Den intima och personliga inramningen av Stones, Laaksos och Kolyas kamp gör att det är svårt att inte likna den känsla som genomsyrar War of the Dead med filmer som Rädda menige Ryan. Medan viss dialog kanske framförs lite klumpigt, och karaktärsutvecklingen kanske inte den mest välskrivna, så uppstår det ändå en genuin känsla av kamratskap mellan de tre. Att se de forna fienderna tillsammans försöka bekämpa en gemensam fiende är stundtals så engagerande att man helt glömmer bort det är just zombier de slåss mot.

Hannu-Pekka Vitikainens kaosartade porträtt av krigets hetta är ofta oförskämt välkomponerade

War of the Dead är som allra bäst i stridens hetta. Filmens inledande stridsscener är riktigt snyggt koreograferade, och filmen kinematograf Hannu-Pekka Vitikainen lyckas fånga en hel del gripande bildporträtt av såväl stupande soldater som flygande projektiler. Dessvärre förlorar filmen mycket av sin visuella udd under de lite lugnare partierna, som dessvärre plågas av otympliga panoreringar och en del minst sagt ojämna klipp. Trots detta är filmen dock långt ifrån katastrofal under dessa partier, och lyckas till och med skapa en och annan riktigt emotionell scen, men man finner sig ändå ofta längtades efter nästa drabbning med de vandrade döda.

Vad är värre än en hjärnsörplande zombie? En högerpolitisk hjärnsörplande zombie såklart! 

Vandrande är dock kanske fel ord att använda om War of the Deads antagonister. Med en onaturlig fart och vighet verkar man snarare ha hämtat inspiration från 28 dagar senare än Romeros mästerverk. Utöver deras nyvunna styrka och snabbhet verkar dessa zombier dessutom ha behållit en del av sin militärträning. Inte nog med att de lyckas parera en del av våra hjältars attacker, de lyckas även planera rätt intrikata bakhåll! Även om detta förvisso bara hjälper War of the Deads redan rätt originella tolkning av nazizombiegenren, så känns det tyvärr som att en del av nöjet går förlorat när zombierna skiljer sig så markant från den annars så etablerade mallen. När man tänker ”zombier” är det knappast bilden av soldater som ligger på lur uppe i trädkronor som man först får upp. Att filmens zombier dessutom är förvånansvärt välbehållna för att vara stupade i krig gör inte det hela bättre. Ibland är det rent av svårt att skilja zombierna från resten av fiendesoldaterna, vilket bara förvärras ytterligare av krigsfältet redan tumultartade natur.

Varför kan aldrig zombieapokalypsen starta på ett ställe med vettig belysning?

War of the Dead är en film som troligen kommer att dela upp sin publik i läger. I sin strävan att vara unik har den gett upp många av de älskade och ikoniska grepp som skräckpubliken kommit att associera zombiegenren med. Den sakta men säkert byggande känslan av hopplöshet, de sociokulturella kommentarerna och blottläggande av den mänskliga naturen lyser med sin frånvaro, precis som den ikoniska zombiebilden. Men många med mig kommer kanske att argumentera att dessa uppoffringar var värda att göra. Det Marko Mäkilaakso och hans filmteam lyckats göra med sin relativt magra budget är skapa en ytterst originell omtolkning av en genre som annars oftast förknippas med dussinskräck av den värsta sorten. War of the Dead är en fräsch, modern och framförallt snygg omtolkning av ett beprövat koncept, som visar att det fortfarande finns lite liv kvar i det stapplande kadavret vi kallar zombiegenren.

Betyg: 7 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör