Tourist Trap (1979)

Tourist Trap
Dockskräck, USA, 1979
Regi: David Schmoeller
Skådespelare: Chuck Conners, Jocelyn Jones, Jon Van Ness m.fl.
Längd: 90 min
Släpps på blu-ray från Full Moon Features 2014-04-22

—- — —

83676_large

Jag kommer aldrig att förstå folk som har en gillande attityd gentemot porslins- och skyltdockor. Deras stela ansikten och kroppar i kombination med deras minst sagt döda ögon ger mig inget annat än ett oerhört obehag. Denna åsikt är jag långt ifrån ensam om gissningsvis då dockor mer än sällan agerat monster i flertalet skräckfilmer genom åren. Bland annat i David Schmoellers Tourist Trap (1979).

Filmen följer fem ungdomar som av en händelse hamnar på ett vägmuseum där ägaren Mr. Slausen håller i trådarna. Museet innehåller, självfallet, även en avsevärd mängd med dockor. Dödliga dockor. Mer än så vill jag inte säga om storyn då den innehåller en hel del underhållande svängar. Jag hade aldrig tråkigt under filmens 90 minuter och mycket av detta beror på fenomenala Chuck Conners (bland annat känd ifrån Soylent Green – Amerika år 2022) som spelar Mr. Slausen. Han spelar sin roll med en charmig medvetenhet utan att för den skull fjanta till det. Utan tvekan filmens absoluta höjdpunkt.

Vem hade trott att Jay Leno skulle dyka upp i en cameo?

Att Tourist Trap var en av filmerna som fick äran att figurera i Studio S för att sedan beslagtas i razzior är förvånansvärt idag. Filmen är inte på långa vägar lika våldsam som andra medlemmar i den avundsvärda gruppen. Bra publicitet får man väl säga att det var i varje fall. Bristen på slafsande vägs dock upp av en fantastisk, lätt psykedelisk, atmosfär som ligger likt en hinna över filmen. Hela vägen igenom turistfällan glädjande nog!

Med ett, för genren, högst oväntat soundtrack samt billiga (men likväl innovativa) specialeffekter och surrealistiska scenarior lyckas Schmoeller skapa en skräckis som satsar det mesta krutet på stämning framför visuella griserier. Visst att man saknar det senare, allt annat hade varit en lögn, men Tourist Trap är ett bevis på att man kan lyckas med mycket trots väldigt lite. ”Less is more” funkar utmärkt här. Även om det inte var ett helt och hållet frivilligt val.

Betyg: 7 av 10

— — —

Jonathan Björklund

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*