The Tourist
Författare: Lee McGeorge
Skönlitteratur, Speartip Publishing, 2014
141 sidor
Finns att läsa och ladda ner gratis på www.thetouristnovel.com
———
Frågan är om det finns någon film som varit så framemotsedd som Clair Notos science fictionepos The Tourist? Under 80-talet var manuset ett av de hetaste debattämnena i Hollywood och den ena stjärnan efter den andra ställde sig i kö för att få medverka i projektet. När sedan självaste H.R Giger anlitades för att designa filmens kosmiska vidunder var det nog få som inte sögs in av filmens enorma hype. Eller, den potentiella filmen snarare sagt. Notos manus skickades nämligen runt från regissör till regissör utan att någonsin bli filmatiserat. Istället har vi under de senaste tjugo åren fått se hennes idéer styckas upp och användas var för sig i en veritabel uppsjö av filmer, där allt från Species till Men in Black lånat friskt från det omtalade manuset.
Men kanske var det helt enkelt så det var tvunget att bli, för egentligen var inte Notos manus så mycket mer än just en serie bra idéer. Det är pepprat av snygga visuella beskrivningar, scener som skulle varit rent slående att se på den vita duken och koncept som ingen annan film hade ståtat med tidigare. Men själva berättelsen, filmens egentligen A och O lämnade dessvärre mycket att önska. Filmens narrativ kan som bäst beskrivas som vagt, och är inte sällan rent av förvirrande. Mycket av det som händer i berättelsen sker helt utan förvarning, och mycket av det rent visuella radar upp en hel del frågor som tyvärr aldrig besvaras under filmens gång.
Trots det inte alltför starka manuset har filmen dock fått en dedikerad skara fans världen över, som än idag vill se filmens realiserad. En av de som alltid funnit filmens idéer fascinerande och tilltalande är den brittiska skräckförfattaren Lee McGeorge, som till sist tog saken i egna händer. Istället för att ge världen den film de så länge ropat efter från barrikaderna valde han dock istället att arbeta om manuset till en gedigen science fictionnovell istället.
The Tourist kretsar kring Grace Ripley, en strandsatt utomjording som gör sitt bästa för att smälta in bland människorna medan hon planerar sin flykt. Att hon hamnade på jorden var nämligen ingen olycka, utan snarare tänkt som en bestraffning. Jorden är nämligen otroligt fattig på några av de livsviktiga aminosyror som de flesta varelser i världsrymden behöver för att överleva. Utan tillgång till dessa vore vem som helst dömd att dö en plågsam och utdragen död. Men Grace är inte ensam – jorden är nästan full av dessa förklädda främlingar som gömmer sig i mitt ibland oss. Och tur är väl det, då ett av de få sätten som besökarna kan dela på de livsgivande vätskorna på är via sexuellt umgänge. Men Grace vill mer än bara överleva , hon fly den här helvetiska planeten. På sexklubben The Corridor får hon snart upp ett spår på en man – eller varelse – som kan hjälpa henne härifrån. Men är hon verkligen beredd på att ge upp det liv hon skapat sig här på jorden, och till vilket pris kommer egentligen frihet?
McGeorge har till stor del hållit sig trogen till Notos manus, med bara ett fåtal egna utsvävningar. Istället ligger den största behållningen i det djup han gett scenerna och karaktärerna. Medan Notos berättelse helt kretsade kring att visa upp en serie slående och unika miljöer där Grace snarast fungerade som en tvådimensionell ursäkt för berättelsen att röra sig mellan dessa punkter, känns istället McGeorges vision levande och pulserande. Detsamma kan sägas om Grace själv, som inte bara fått en ordentlig bakgrund, drifter och motivationer – hon har faktiskt blivit en riktig karaktär som väger sina val, har drömmar och rädslor. Framförallt är det kanske hennes tragiska bakgrundhistoria som gör hennes kamp så mycket lättare att relatera till.
Det ska dock sägas att McGeorges The Tourist är olik något annat jag läst. Tack vare rymdvarelsernas ständiga jakt på de näringsfyllda aminosyrorna så kretsar boken nästan uteslutande kring sex. Detta är självfallet inget nytt under sciene fictionhimlen, men sättet som dessa scener integreras i bokens själva narrativ är nog unikt. De intima och bisarra situationerna mellan den ena varelsen efter den andra känns aldrig någonsin forcerade eller för den delen där för läsaren att gotta sig i. Det är istället nästan sorgligt att följa varelsernas desperata kamp för överlevnad och läsa om allt det de är villiga att ge upp för varandra.
Lee McGeorges The Tourist är så väl intim, sexuellt laddad och stundtals överraskande mörk vision, och målar upp en fascinerande inblick i den undangömda värld som kanske döljer sig just under civilisationens glättiga yta. Författaren tar läsaren med på en färd genom ett neonbelyst ödeland fyllt av sex, våld och cyniskhet, samtidigt som han även gör en del djupdykningar ner i våra universella drömmar och lustar. Att allt detta sedan sker mot en bakgrund av ofattbara monster, främmande teknologier och popkulturkommentarer gör det hela inte sämre.
Att göra ett av de mest omtalade manusen i modern tid rättvisa är ingen lätt sak. Att överträffa manusförfattarens egna berättelsen och verkligen väcka liv i fiktiv värld är ännu svårare. Men Lee McGeorge fortsätter att överraska genom hela novellen, och i slutändan går det inte att förneka att författat det ultimata sättet att äntligen få uppleva Notos vision. Det som dock tyvärr inte är till bokens fördel är dess relativt korta längd. I sin strävan att hålla sig relativt trogen till källmaterialet känns berättelsen något oavslutad, och den skulle ha mått bra av att ge karaktärerna ett ännu större djup. De ofta rent fantastiska inre monologerna som McGeorge gjort sig känd för tidigare får tyvärr inte nog med utrymme i denna adaption. Istället får man kanske se The Tourist som ett löfte för allt författaren kan komma att leverera om han ger sig på genren ånyo.
Betyg: 7 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör