Koka dig en kopp kaffe och ta ut din körsbärspaj ur ugnen för du har något magiskt framför dig.
Det kan vara min vurm för found footage-konceptet och de mockumentära inslagen, men Roanoke är i mitt tycke den starkaste säsongen av American Horror Story på länge.
Jag vet inte om jag kanske var lite mer förberedd denna gång, men jag hade nästan oförskämt roligt åt Ash vs Evil Dead säsong två!
Stranger Things har en utmanare, även denna signerad Netflix.
Säsong 1 av ”Ash Vs Evil Dead” är underhållande för stunden. Men jag tror inte att denna serie kommer ha i närheten av samma livslängd som filmerna.
”Z Nation” är lite som ”The Walking Deads” energisk lillebrorsa som bara kör på och inte bryr sig så hårt om konsekvenserna. Manuset är förvånansvärt fyndigt och trots att denna första säsong av serien innehåller ett par uppfyllnadsavsnitt så är det på det hela full fart framåt med glödande pipor.
Den tredje och avslutande säsongen torde inte göra någon ”fannibal” besviken, ty serien tar farväl med en stor jäkla käftsmäll. Berättelsen skruvas sakta åt, det tilltagande mörkret breder obarmhärtigt ut sig över den fiktiva världen och med det kommer en glimt av helvetet.
Med facit i hand är det givetvis trist att Jessica Langes sista (?) säsong också blev den hittills sämsta. Sättningen på Elsa Mars freak show blir i längden inte särskilt spännande.
I sedvanlig American Horror Story-ordning bjuder säsong tre, med undertitel Coven, på mer än vad man kan tro. Fullt tempo och allehanda galenskap är dess karaktäriserande ingrediens och gör den till den mest lekfulla skräckserien på TV, ännu ett år.
The Walking Dead må dra mest tittare, men som skräckserie står den sig som ytterst tam gentemot American Horror Story. Det här är skräckserien för dig som inte vill ha de typiska jumpscaresen och som kräver mer än bara zombieslakt; det här är skräck-TV när den är som mest skruvat…