Internationellt har Tidvågen marknadsförts som Sydkoreas allra första katastroffilm, och det märks att man har vänt sig mot Hollywood för att finna inspiration. Det är inte direkt svårt att finna likheter med samtida genrekumpaner som The Day After Tomorrow eller 2012, och likt dessa filmer är denna minst lika förutsägbar.
Hur fungerar en person som går igång på att ta livet av andra människor? Och hur kan de till vardags framstå så alldagliga när de på sin fritid styckar upp folk på löpande band? Filmen ”Tony – en seriemördare i London” kanske inte ger några direkta svar på dessa frågor,…
Här är den spektakulära berättelsen om No Limit Film. Ett bolag som man skulle kunna säga producerade ”neo-blaxpliotation”
I Brian de Palmas ”Dressed to Kill” blir en prostituerad vittne till ett mord, och måste sedan kämpa för att reda ut mördarens identitet och för att rädda sitt eget liv undan dennes vassa rakkniv.
En medelålders man söker hämnd på de ansvariga männen för hans dotters död i denna australiensiska hämndthriller.
Den grekiska filmen ”Dogtooth”, regisserad av Giorgos Lanthimos och Oscar-nominerad till bästa utländska film 2011 har rört vid mig som få filmer gör. Den kanske till och med har rispat mig, om än osynligt.
Tonåringen Kelvin snubblar över en undre värld som arrangerar olagliga tävlingar, vars idé går ut på att med hjälp av sina speciella färdigheter utmanövrera sina motståndare och på så sätt samla poäng. Konceptet heter Skills och är en regellös tävling utan pardon, där det gäller att vara våldsam, hänsynslös och…
I ”Hanger” har Ryan Nicholson tigit i från tårna och pressat in allt från stomisex till tampong-te och tvångsabort med stålklädhängare. Osmakligt är naturligtvis bara förnamnet.
I den svenska skräckisen ”Syner” från 2009 berättas tre historier om människor som upplever att deras verklighet ställs på sin spets när underliga saker händer runtom dom.
”Welcome to the Jungle” kommer inte i närheten av att vara lika genuint skitig och obehaglig som de gamla italienska förebilderna, men regissören Jonathan Hensleigh ska ändå ha en rejäl eloge för att våga lyfta fram denna bespottade genre i modern tid.