Det har skett en franskspråkig skräckvåg de senaste åren, där obehag och våld varit nyckelingredienser. I Seven Days får vi följa en far som drivs till vansinne av sorg och bestämmer sig för att utkräva hämnd på sin dotters mördare.
Regissören bakom 80-talsskräckisar som ”Night of the Demons” och ”Witchboard” gjorde 2007 en lågbudgetskräckis om en meteor från rymden som förvandlar folk till blodtörstiga monster, tyvärr är inte resultatet vad man kunnat hoppas på.
Svensk skräckfilm är inget direkt brett område, men en klassiker inom området är Evil Ed, där en filmklippare till slut blir galen av att ha sett på för mycket våldsfilm.
Bruno Mattei är mest känd för att ha gjort otaliga skräpfilmer som dock bjuder på fenomenal underhållning. Han hade en vana att göra rip-offs på tidigare producerade filmer, och det är kanske därför inte förvånande att han gjorde en inofficiell uppföljare till ”Caligula”.
Det är svårt att säga blaxploitation utan att tänka på Pam Grier. Hennes namn är helt enkelt synonymt med denna både älskade och rejält bespottade genre. i Jack Hills ”Coffy” gestaltar hon en hämnande hagelgevärsbestyckad sjuksköterska.
Skräckmästarna Dario Argento och George A. Romero regisserade varsin tolkning av en Edgar Allan Poe-novell, och resultatet av detta är Two Evil Eyes, där vi får stifta bekantskap med en man som inte riktigt vill dö och en katt som driver en fotograf till vansinnets rand.
Antonio Margheriti är ett av de främsta namnen inom italiensk 80-talsaction, och i Djungelmassakern får vi följa en vietnamveteran som ger sig ut på ett uppdrag som visar sig vara svårare än vad han trott. Som väntat bjuds vi på en stor dos våld och underhållning när det skjuts och…
En av de tveklöst mest omtalade och uppmärksammade filmer någonsin är Ruggero Deodato’s klassiker och mästerverk Cannibal Holocaust, som på ett brutalt och skoningslöst sätt skildrar ett dokumentärteam som ger sig in i djungeln för att dokumentera stammarna som finns där. Känd för sina autentiska djurvåldsscener är det här en…
Den italienska subgenren giallo var ett stort fenomen under 70-talet, och en av de främsta regissörerna inom detta fält var Sergio Martino, som gav världen ett flertal bidrag ur genren. Torso är en av hans mer lättillgängliga gialli, och bjuder på en klart underhållande filmstund.
Dario Argento är ett av de större namnen inom skräckfilm, och Deep Red är en av hans mest hyllade filmer som många fans anser vara hans bästa.