Trots att filmen är medryckande och välspelad, är det aldrig speciellt spännande, och på sina håll faktiskt lite långtråkigt. Ingen av karaktärerna lyfter särskilt mycket.
Att såhär 30 år senare vara lite skeptisk till en senkommen uppföljare är sunt, och förmodligen ett måste för att kunna uppskatta Nattevagten: Dæmoner går i arv (2023). Logiska luckor, bisarr dialog och andra konstigheter gör att det nog är bättre att se filmen som en ren slasher, eller varför…
Nunnor i skräck är numer en vanlig företeelse. Hur står sig Immaculate mot sina tematiska konkurrenter? Sydney Sweeeneys skådespeleri, kombinerat med det visuellt vackra och det passande soundtracket gör det här till en trevlig upplevelse.
Studio S har nyligen släppt Maniac Cop-trilogin på svensk Blu-ray. Vi har därför kollat lite närmare på hur dessa tre filmer står sig idag.
Gillade man Poor Things så är Frankenhooker absolut en film att titta närmare på. I alla fall om man inte ser Lanthimos film som det ”feministiska mästerverk” som många vill göra den till.
Sex yrkeskriminella kidnappar en 12-årig dotter till någon rik typ, och behöver spendera de kommande 24 timmarna med henne i ett stort gammalt hus. Något är dock inte helt normalt med flickan, och det visar sig att det är de som är fångna tillsammans med henne, inte tvärtom.
Frågan är om inte The First Omen kommer stå sig som en de bästa filmerna från 2024 när vi summerar året. Klart är att jag lyfter mig ur biostolen långt mer tillfreds än vad jag vågat hoppas på. Ett starkt formbesked för Djävulen på vita duken!
Ur mörkret håller hela vägen, och gör det med den äran. Inte illa för en svensk indieproduktion!
Jag avskyr egentligen att skriva detta, och jag hatar att sticka hål i bubblan och vara en del av att döda hajpen. Men sanningen är att Thea Hvistendahls Hanteringen av odöda tyvärr inte känns mer än som en utdragen och oengagerande dödssuck.
Det här är inte riktigt den blodiga biff jag hoppades på – istället är det en skräckfilm för den breda (och påklädda) massan, vilket gör att Eli Roth tyvärr inte skriver något nytt kapitel i skräckfilmshistorien, men Thanksgiving är åtminstone ett kvitto på att han både är en kapabel filmskapare…