Häxrötter är ännu en intressant samling berättelser från Eskapix, även om den inte lyckas nå upp till samma nivå som tidigare samlingar gjort. Fortfarande är det dock här man ska titta om man vill finna svensk skräck som rör sig mer under radarn, och som lyfter fram författare som förtjänar…
Trots sin storlek och längd, lyckas The Terror vara en bok som engagerar i princip hela tiden. Även om den tappar något i det absolut sista skedet, lägger man ändå ifrån sig boken med en belåten känsla. Delvis för att man nyss åtnjutit en genomgående nöjsam upplevelse, men lika mycket…
Skalpelldansen är för lite skräckroman, och inte nog originell eller spännande, för att cementera Milewski som en aktör på den svenska arenan. Den saknar tyvärr intressanta och sympatiska karaktärer, har en intrig som redan känns berättad, och slutar mer eller mindre förutsägbart.
Tyvärr når Inmurad inte upp till samma kvalitet som Mikael Strömbergs debutroman. Det här blir en lätt bortglömbar roman som vare sig engagerar eller skrämmer, vilket är de två absolut viktigaste ingredienserna i en skräckroman.
Den stora frågan är hur man ska orka hålla sig till att den tredje delen dyker upp, så att man kan få veta hur det kommer gå för huvudkaraktärerna. Tills dess får man njuta av den förträffliga och stundtals rafflande spännande läsupplevelse som Eld är.
”Imperial Bedrooms” är läsvärd men absolut inget av Bret Easton Ellis starkaste verk. Den är mörkare och mer aggressiv än ”Inget att förlora”, men också mer spretig och sensationslysten.
Det är minst sagt ovanligt att finna science fiction från Sverige i bokhandeln idag. År 12012 av Leif Jangenstål är ett praktexempel på varför vi kanske inte ser genren så ofta från våra inhemska författare, och varför vi kanske ska vara glada över detta. Redan efter några kapitel står det…
Återigen har Eskapix lyckats få ihop en gedigen samling noveller som lämpar sig för de som fått smak för det där obekväma och otäcka som skräckberättelser ibland kan ge. Om inte annat är den här köpvärd bara för Sundins avslutande novell Blodsbunden, även om övriga noveller och inslag håller fin…
Det är tur att Schinkler inte gav sig efter att han skrivit ”Domens dag”, för ”Råttorna” är en betydligt bättre skriven och mer effektiv bok.
”Domens dag” är förvisso en tillsynes ganska jäktat skriven framtidsroman som absolut har en hel del brister. Det går dock inte att låta bli att charmas av bokens sköna miljöbeskrivning om Stockholm efter kärnvapenkatastrofen och de överlevande stackare som rotar runt bland ruinerna.