War is hell, brukar det ju heta. Mikael Strömberg lär knappast få läsare att tänka annorlunda med hans senaste roman De förjagade, där vi rör oss bakåt i tiden till det första världskriget.
Riksväg 80 är en ojämn men stundtals intressant roman om hur det hade kunnat bli om kalla kriget på riktigt drabbat Sverige.
Anders Fager fortsätter med sin senaste roman En man av stil och smak att leda oss mot undergången, och även om det inte är en lika vass berättelse som hans tidigare verk, är det en välskriven och stundtals otäck berättelse om avgudadyrkan och galenskap.
Jag vet inte om jag ska applådera eller frukta det faktum att Kim Holm på blott 24 timmar lyckats skapa något så ikoniskt och fasaväckande som ”Memory”.
”Glaskroppar: Svart Melankoli” damp ner i man brevlåda som lite av ett misstag. I solig dag i brist på annat började jag läsa boken trots att jag för många år sedan gav upp svensk kriminallitteratur. Nu inser jag att detta ställningstagande kanske var ett misstag. ”Glaskroppar: Svart Melankoli” är en…
”Skräcken i Dunwich och andra berättelser må kanske inte slå knock out på författarens redan hängivna fans, men den kommer garanterat att skapa många, många nya.”
”Från andra sidan – Fem fantastiska berättelser” är kanske inte fullt så djupgående och slagkraftig i sitt utförande som man skulle kunna önska av en Lovecraftadaption, men samtidigt går det verkligen inte att förneka att Kriek gett de snart hundra år gamla berättelserna en ny och fräsch dimension
Svartkonst dras med klumpig dialog och platta karaktärer, och blir, trots den intressanta tanken bakom, aldrig en särskilt spännande historia.
Idén bakom Kabal må vara väldigt god, men han ror inte hem det hela i hamn, utan fastnar någonstans på vägen dit. Med bättre hantverk bakom det hela hade Kabal kunnat bli ett riktigt intressant bidrag till den svenska skräcklitteraturen.
Köttmonstret i Celitz är inte en perfekt bok, men fascinerar med sin våldsamma natur och sina grafiska beskrivningar av ond bråd död.