Feed The Devil (2015)

Feed The Devil
Skräck, 2015, Kanada/UK
Regi: Max Perrier
Skådespelare: Jared Cohn, Ardis Barrow, Nahka Bertrand m.fl.
Distributör: Njuta Films
Längd: 95 min
Ute på svensk DVD sen 2016-06-20


1Marcus (Jared Cohn) är en riktig förlorare. En smårasistisk white trash snubbe som har skjutit sitt eget liv i sank. När filmen börjar så gör han mer eller mindre inbrott hos sin alkoholiserade morsa för stjäla pengar (då han är skyldig någon otrevlig typ en massa stålars) men det hela slutar med att han får rejält med stryk. Alltså, tidigt etablerat att Marcus är en människa direkt från andrahandssorteringen. Desperat efter snabba pengar så får han ett tips av en gammal vän till sin far att det finns ett stort fält med marijuana ute mitt i ingenstans i Alaskas vildmark så han tar med sig sin flickvän Stella (och hennes syster Lydia) för att leta rätt på det och få alla problem att försvinna. Det går ju givetvis inte så bra. Efter att ha kört flera mil på en gammal skogsväg så blir Stella jagad av en varg och bestämmer sig helt sonika för att ge upp jakten på gräset och får lift med en äldre man in till närmaste småstad.

Dagen efter hittar Marcus och Lydia mannens bil vid sidan av vägen och hans lik lite längre in i skogen. Ingen Stella någonstans. Nu börjar vidden av Marcus hyfsat otrevliga personlighet att manifestera sig då Lydia får jobba hårt för att övertala honom att faktiskt leta efter sin flickvän, han är fullt beredd på att skita fullständigt i henne och leta rätt på sin skatt. Till slut hamnar de i alla fall på ett motell och stöter på en nerrökt kille som förklarar för dem att försvinnanden är vanliga här, han har själv letat efter sin bror en längre tid men gett upp. Allt det här skiter egentligen Marcus i, han ska ha sitt knark. Efter att ha stött på en ung indiankvinna i skogen och följt med henne till en stuga mitt ute i ingenstans där de sedan snor en båt så finner de sig snart strandsatta och det är nu saker börjar hända. De ser mystiska skepnader som följer efter dem och hittar resterna av ett gammalt läger där flera skelett är fastsurrade uppe i träden som någon sorts makabra souvenirer. Det är givetvis något därute från gamla legender och det är inte direkt ute efter att föra en dialog.

Nahka Bertrand och Jared Cohn på rökajakt.
Nahka Bertrand och Jared Cohn på rökajakt.

Jag skulle vilja påstå att A och O när det gäller att skapa en historia där man vill följa karaktärerna på en resa är att ha karaktärer som man faktiskt vill att ska överleva och Feed The Devil gör där ett riktigt dåligt jobb. Marcus är en kedjerökande douchebag som går omkring och skriker ”Fuck” hela tiden och man får snart en känsla av att man kommer att bli sur över faktumet att han är antagligen den som kommer att överleva längst, vilket så också är fallet. Som tur är växer han aningen mot slutet fast det beror nog mer på att han är en jävel på att ta stryk. Det var ett tag sedan jag såg någon filmkaraktär som blev spetsad och slagen så många gånger och fortfarande lyckades stå någorlunda på benen. Han får alltså pluspoäng för ren viljestyrka och det är ju faktiskt inte så att Jared Cohn är en dålig skådis, tvärtom. Hans karaktär är bara ett jävla rövhål. Ardis Barrow som spelar Lydia kompenserar lite med sin karaktär som är den som inser först att allting håller på att gå åt helvete och de två fungerar relativt bra tillsammans som två vilsna individer som hamnat i en situation som är långt farligare än vad de hade förväntat sig. Problemet är bara att det är bitvis ganska svårt att hålla sig intresserad av vad som händer i handlingen när man är väldigt fokuserad på att tycka illa om en av huvudpersonerna.

Ardis Barrow kikar fram.
Ardis Barrow kikar fram.

Men, det blir faktiskt bättre, även om resan dit är tung. Så fort Marcus och Lydia verkligen är vilse i skogen så förvandlas filmen lite och det blir faktiskt relativt spännande. Någonting därute är ute efter dem och har lämnat makabra stilleben över hela skogen i form av lik i diverse positioner, helst uppspända i träd. Det blir blodigare och obehagligare och allt utmynnar i en sekvens av prima mörker och slaskig död som jag antar att är den som får omslaget att bland annat hänvisa till Cannibal Holocaust. (Jag kan kanske se varför, men ändå inte riktigt). Fotot är överlagt väldigt fint och man får en bra känsla av att man är mitt ute i ingenstans i en oländig vildmark där du inte har någon direkt större chans att överleva.

Så, rekommenderar jag den här filmen? Det kan vara så att jag gillade den lite mer än vad den förtjänar då jag har en förkärlek för filmer som involverar Indianlegender och jag förstår verkligen varför många skulle ge upp efter att ha följt Marcus på hans rövhålsäventyr i en halvtimme eller så. Men, om man ger den en chans så blir man faktiskt kompenserad med en fin sista halvtimme. Problemet är bara att det är ett rent helvete att ta sig så långt. Betyget blir en stark femma.

Betyg: 5,5 av 10


Joachim Andersson

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*