Doctor Sleep (2013)

Doctor Sleep

Författare: Stephen King

Roman, Scribner, 2013

528 sidor

— — —

Doctor Sleep 2013Man behöver inte ens vara det minsta nyfiken på något som har med skräck att göra för att åtminstone känna till namnet Stephen King. Han är såpass stor att du hör talas om det vare sig du vill eller inte. De flesta har, om inte läst en bok av honom, sett minst en filmatisering av något av hans över femtio litterära verk som kommit sen han romandebuterade med Carrie (1974). Bland hans mer kända, om inte den mest kända, romaner finner vi The Shining (1976) och dess Stanley Kubrick-regisserade filmatisering från 1980, en film som många håller väldigt högt, men som King själv ogillar än idag. I december 2009 postade King en förfrågan på sin hemsida om vilken bok fansen helst skulle vilja få en uppföljare till; en ny Dark Tower-bok, eller en efterföljare till The Shining? Det senare av dessa två val vann med knappt femtio röster. Även om det blev så att Dark Tower-boken (The Wind Through the Keyhole, 2012) kom först, stod det ändå klart att vi skulle få en uppföljare till ett av de verk som kommit att göra King till den litterära gigant han idag är.

Är det ett smart drag av King att göra en uppföljare till The Shining, eller borde han låta den vila som den är? Det är än idag en utmärkt roman och en fantastisk spökhistoria, som skrämmer lika mycket idag som jag kan föreställa mig att den gjorde då. Att den står som det möjligen mest igenkända verket från en författare som gett ut romaner som It och Pet Sematary säger väl något om vilken vikt The Shining bär i Kings bibliografi. Å andra sidan har King har inte gjord sig känd för att alltid göra det bekvämt för sig (ni som läst Dark Tower-sviten vet vad jag menar), så valet att skriva Doctor Sleep känns ändå inte helt långsökt när det kommer till honom.

Handlingen kretsar främst kring Danny Torrance, eller Dan som han kallas här, i vuxen ålder. Han bär med sig djupa ärr från de traumatiserande händelser som drabbade honom på the Overlook Hotel den där fruktansvärda vintern, när hans far blev allt galnare och galnare. Hotellets andar ville Dan och hans föräldrar allt annat än väl, och när hotellet till slut gick upp i lågor tack vare en exploderad värmepanna, kunde man hoppas på att ondskan där fick sig ett slut. Så blev det däremot inte. Dan fortsätter att se spöken från Overlook, men lyckas komma på ett sätt att stänga dem ute och tar till slut upp flaskan för att stänga ute sin förmåga helt. När han så småningom bestämmer sig för att nyktra till, börjar han arbeta på ett äldreboende, där han med sin förmåga hjälper döende människor att ta det sista klivet ut ur livet. Han träffar på den unga flickan Abra, som har en ännu starkare förmåga än honom själv. Hon behöver hans hjälp, då det finns de som vill henne illa. En grupp som kallar sig för The True Knot reser runt med sina husbilar längs Amerikas vägar och livnär sig på unga med förmågor likt Dans och Abras genom att tortera dem ut i det sista, vilket har gett dem väldigt långa liv. De är nu ute efter Abra, och det hela utvecklar sig till en kamp mellan en ondska som för länge fått leva på andras lidande, och Dan som tvingas möta sina demoner ännu en gång.

En del av mig var något skeptisk inför Doctor Sleep. Tanken på några slags psykiska vampyrer som reste runt USA kändes till en början inte som en passande uppföljare till The Shining i mina ögon, men lyckligtvis blir jag snabbt motbevisad av King. Boken skiljer sig väldigt mycket från sitt ursprung och är inte alls den relativt renodlade spökhistoria som utspelar sig på ett avlägset hotell i ett översnöat Colorado. På så sätt blir den heller aldrig en trött upprepning av saker man läst tidigare av King, och han faller heller aldrig till att bli för självrefererande i sitt arbete med att berätta vad som blev av Danny Torrance. För den uppmärksamme finns det i bokens inledande akt en referens till Charlie Manx från sonen Joe’s NOS4A2 (2013), vilket antyder på att deras litterära världar utspelar sig i angränsande universum. Ska man efterlikna Doctor Sleep vid något av hans andra verk så kanske The Stand (1980) ligger närmast till hand, även om denna inte är av alls lika episka proportioner. Det ligger i så fall snarare i skildringen av det goda (Dan och Abra) och det onda (The True Knot) som befinner sig åtskilliga mil från varandra, men som ändå utkämpar en kamp som till slut kulminerar i bokens avslutande del.

Den en gång unge och oskyldige Dan Torrance har i Doctor Sleep vuxit upp och blivit en smått tragisk, men väldigt sympatisk, figur som smärtas av dåliga beslut han tagit under alkoholens mörkaste påverkan. Han försöker på något sätt råda bot på sina synder genom att hjälpa andra så mycket han kan. Att han ser något av sig själv i Abra Stone är inte att dra det för långt i mina ögon, och hon blir på flera sätt hans räddning, då det är via henne som han till slut konfronterar sidor av sitt förflutna han redan borde gjort upp med för flera år sedan. King ska också ha plus i kanten för att han inte gör The True Knot till någon arketypisk grupp av ondingar, utan att han även väljer att måla dom i stundtals mer sympatiska färger, även om det de gör är avskyvärt. Att vi i vissa kapitel får följa dem och deras ledare Rose the Hat, ger oss en djupare inblick i vilka de är än om de bara framställts som motståndarna till bokens protagonister. King introducerar således oss för en helt ny sida av den gigantiska mytologi han byggt upp i sin litterära värld, och det finns ett flertal antydningar att The True Knot hållt på med vad de gör väldigt länge, vilket gör att tankar på en bok som tar upp dem i ett tidigare skede känns ytterst lockande. Jämfört med senare verk av King, så som Under the Dome och 11/22/63, är huvudantagonisterna i Doctor Sleep inte vanliga människor, och besitter krafter likt de Dan och Abra gör, även om de använder dem till andra saker.

När jag till slut slår igen Doctor Sleep efter dess sista sida, kommer jag på mig själv med att vilja ha mer. Mer av Dan och mer av Abra. Det känns inte som att King,eller jag som läsare för den delen, är riktigt klara med dessa karaktärer än, och förhoppningsvis dröjer det väl inte över trettio år innan vi får återvända till dem. Det är inte första gången man känner på det här viset inför något man läst av King heller. Han har en förmåga att få en att tycka om romankaraktärerna väldigt mycket, något jag tycker han blivit bättre på under senare år än kanske någonsin. Tills dess får vi helt enkelt nöja oss med Doctor Sleep, som återigen bevisar att Stephen King fortfarande kan skriva som ingen annan kan.

Betyg: 8 av 10

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*