Dessa filmer ska du se under Halloween!

Halloween igen! Ungarna spökar ut sig, gamlingar fnyser irriterat och i år kommer förmodligen även clownerna löpa amok. Något annat som är vanligt förkommande under detta importerade jänkarspektakel är det ökade avnjutandet av skräckfilm. Det kan nog till och med vara så att vissa tycker att detta är det enda politiskt korrekta tillfället att mysa ner sig i TV-soffan med någon gammal skräckfilmsklassiker.

Så fungerar det dessvärre inte för oss som pysslar med FromBeyond. Utan att skämmas nämnvärt pumpar de flesta av oss ny och gammal skräckfilm året runt, men naturligtvis har även vi favoriter som vi gärna återvänder till. Eftersom vi i grund och botten är varma och trevliga människor delar vi också gärna med oss, och detta är ett sådant tillfälle.

Här kommer nämligen en lista med ett gäng filmer som vi på FromBeyond rekommenderar dig att avnjuta under Halloween.


Ringu (1998)
51vrqxz896lRunt millenniumskiftet hade jag inte mycket till övers för ”modern skräckfilm”. Guldåldern var för länge sedan över och även om jag idag kan uppskatta vissa delar av 90-talets skräckfilmsutbud så blickade jag då i stort sätt uteslutande bakåt i tiden. Att något nytt skulle komma och skrämma slag på mig hade jag mycket svårt att tro. Jag var ju sååå jäkla avtrubbad. Men tji fick jag när en god vän tryckte en hemmabränd cdrom-skiva i mina händer och sa – denna borde du nog se.

Filmen ifråga var Hideo Nakatas Ringu från 1998. Jag hade förvisso hört talas om den innan, men var ärligt talat måttligt förväntansfull. Men pang där satt den. Filmens upplägg med ett förbannat videoband och det långsamt hasande spökflickan Sadako satt som en smäck och träffade mig som en ångestbestyckad projektil i bröstet. Det som drabbade mig hårdast var den genomgående känslan av att inte komma undan. Detta var långt ifrån de ”hoppatilleffekter” som var standard i västerländsk skräck, istället kom döden på ett mycket effektivt sätt långsamt krypande oavsett var filmens huvudperson försökte gömma sig. Jag föll handlöst.

Ringu är inte en perfekt film, och till viss del blev den kanske överglänst av sin amerikanska remake, men för mig har den en speciell plats i filmhyllan. Den passar också utmärkt en sen Halloween-afton då det enda som finns kvar är att sabba nattsömnen.

Kristoffer Pettersson


Friday The 13th Part 2 (1981)
mv5bm2mwzwjjndetn2fmyy00yjdhlwfjztetnta3zjvkzdjjnjyxxkeyxkfqcgdeqxvymtqxnzmzndi__v1_ux182_cr00182268_al_En av de filmer som jag oftast drar igång i halloweentider, som blivit lite av en tradition, är Friday The 13th Part 2 (S. Miner 1981). Såg den första gången som yngling när Kanal 5 var goda nog att sända massa skräckfilmer och actionfilmer på nätterna, så man kunde ladda i ett videoband och vid första bästa film tryckte man bara in record och lät bandet gå till arla morgonstund. Så hade man dagen efter räddad med ett band fyllt med film. Friday The 13th Part 2 var en av de filmerna, och den blev snabbt en favorit och är nog fortsatt min absoluta favorit i serien.

Serien hade inte ännu blivit en parodi av sig själv, Jason ser stenhård ut, det är spännande, våldsamt och innehåller en av mina absoluta favoritscener någonsin. Överlag en av mina favoritslashers, och den passar utmärkt i halloweentider när man ville slå sig ner i höstmörkret, ha pumporna lysande utanför dörren och ögna en bra skräckis.

Mikael Hammarberg


Fright Night (1985)
 frightnightEn av de senaste årens trevligaste överraskningar var när det stod klart att denna vampyrpärla skulle släppas på svensk blu-ray. Att äntligen få se den högupplöst och slippa punga ut ockersummor för OOP-utgåvor på ebay var en fröjd för en skräcktok som mig. Vad är så speciellt med den här rullen då? I vissas ögon kanske det inte är något särskilt, ännu en 80-talsfilm i mängden, men tittar man närmare ser man hur närmast fulländad denna film är.

Tänk dig grymma specialeffekter på den tiden då man fortfarande gjorde dem manuellt, en charmig (och läskig!) vampyr och perfekt balanserad humor så har du bara några av de saker som gör den här filmen given nu så här i Halloween-tider. Nu får vi bara hoppas att den gravt underskattade uppföljaren också gör blåstråledebut inom kort, så har man en helgjuten vampyrfilmskväll framför sig.

David Larsson


The Fog (1980)
Det självklara hade givetvis kunnat vara att välja John Carpenters Halloween, men jag tycker att hans två år senare giv The Fog är minst lika passande att avnjuta i höstmörkret. Så som han en gång lyckades föra in skräck i det oskydliga Haddonfield lyckas han lika bra här med att omvandla en idyllisk kuststad till något ytterst ogästvänligt. Denna gång med hjälp av mordiska sjöfararspöken.

Då invånarna i Antonio Bay firar 100-årsjubileum får de plötsligt besök av en olycksbådande dimma som för med sig hämndlystna spöken. Mer behövs egentligen inte för att beskriva vad filmen går ut på, och det vore nästan att ge en björntjänst i att försöka beskriva vad som gör den så bra. Det är inte många filmer som ens kommer nära till att vara fyllda med så här mycket stämningsfull atmosfär.

Rickard Blixt


The Legend of Hell house (1973)
hell-houseDet må vara så att det finns filmer därute som är mer skrämmande eller jobbar mycket hårdare när det gäller att sätta igång adrenalinflödet men när det gäller ren stämning så finns det faktiskt ingenting som slår John Houghs The Legend of Hell house.

Handlingen är enkel, ett team där alla har väldigt olika bakgrund inom parapsykologi skickas in i det legendariska Belascohuset, spökhusens Mount Everest, för att finna bevis för liv efter döden. Det man lyckats främst med är att göra själva huset till en egen karaktär med sina långa mörka korridorer och gotiskt möblerade rum och tillsammans med det underbara elektroniska soundtracket av Delia Derbyshire och Brian Hodgson som var med i BBC Radiophonic Workshop gör att man verkligen sugs in i mörkret och ryser varje gång man hör en viskande röst eller en vindpust som sveper genom ett tomt rum. Perfekt för Halloween alltså.

Joachim Andersson


House on the Haunted Hill (1999)
house-on-haunted-hill-posterJag var 14 år när jag såg denna film för första gången. Jag hade kollat regelbundet på skräck sedan jag var i tolvårsåldern och jag kan villigt erkänna att detta är den enda filmen jag har blivit så skrämd av att jag var tvungen att trycka på paus.

Det här är alltså en remake av William Castles klassiker ifrån 1959. En miljonär anordnar en födelsedagsfest i ett gammalt mentalsjukhus. Festen går ut på att en grupp människor ska spendera en natt på det gamla mentalsjukhuset och lyckas och den som lyckas dom överleva tills morgonen får en check på 1 miljon dollar. Man kan även lägga till att innan sjukhuset stängdes 1931 så utförde en doktor vid namn Richard B. Vannacutt hemska och brutala experiment på de intagna.

Denna film innehåller de flesta ingredienser som skrämmer mig, speciellt filmens sjukhusmiljöer, och doktor. Den lyckas på ett snyggt sätt blanda de gamla klassiska läskiga hus-filmerna ifrån tidigt 50 till 60-tal med något fräscht och modernt. House on the Haunted Hill är inte bara en ruskigt bra film och riktigt bra remake utan innehåller ett hus som faktiskt känns genuint elakt. Varmt rekommenderat!

Christoffer Strid


Vill du ha ännu fler tips på sköna Halloween-rullar? Ta då gärna en titt i FromBeyonds stora Recensions-bibliotek!

halloween-filmer

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*