Ålder Okänd
Sci-fi/Drama, Sverige, 1991
Manus och regi: Richard Hobert
Medverkande: Sven-Bertil Taube, Harriet Andersson, Lars Humble mfl.
Distributör: Pan Vision
Längd: 148 minuter
Finns på svensk dvd från och med 2011-09-16
— — —
Nämn Richard Hobert och det lär inte vattnas i munnen på allt för många genrefilmsentusiaster. Karln står bakom filmer som praktfiaskot Tre Solar (2004) där det mest minnesvärda är Mikael Persbrandt i en legendariskt illasittande peruk. Kikar man 20 år bakåt är Hobert desto intressantare, då han faktiskt rörde sig i betydligt intressantare områden än han gör idag. 90-talets början var en stark period för de lite skummare TV-serierna, där David Lynch och Mark Frost höll fanan delvis högt med sin serie Twin Peaks, som idag är kultförklarad utan like. Det är nog inte helt omöjligt att Hobert slängde ett öga på amerikanarna när han bestämde sig för att skapa en sci-fi-serie för svensk TV.
Ålder Okänd (1991) är serien i fråga. Tre avsnitt på ungefär femtio minuter var gör det inte till någon långkörare, och den rätta benämningen är väl egentligen miniserie, eller film. Hur som helst handlar den om forskaren Kurt Retke (Lars Humble) som har uppfunnit ett medel som hindrar det mänskliga åldrandet genom att utvinna celler ur sköldpaddor. När det sen slår fel och åldringsprocessen börjar skena i alla möjliga riktningar, kallar han in sin gamle kollega Peter Wall (Sven-Bertil Taube), som till en början är mycket skeptisk till det hela. Det är nu upp till Wall att försöka hitta ett sätt att förhindra åldringsprocessens skenande, särskilt med tanke på att det är mer än bara Retkes liv som står på spel.
Det var inte förrän tämligen nyss jag hörde talas om att Hobert gjort intressanta grejer runt decennieskiftet 1980/90. Hans dramer om de sju dödssynderna är aldrig något som lockat, och angående ovan nämnda Tre Solar känns det som att det räcker med att ha sett trailern för att undvika filmen till varje pris. Med Ålder Okänd visar Hobert att han åtminstonde kunde göra bra film en gång i tiden. Den har en stämning som stundtals påminner om Twin Peaks i sina bästa stunder, och hela första avsnittet håller hög kvalitet och lyckas vara spännande. Tyvärr håller det inte lika bra hela vägen. Redan i det andra avsnittet börjar man tappa fokus och handlingen spretar åt lite väl många håll, vilket inte görs lättare av allt det vetenskapliga snack som bör få alla icke-fysiker att rynka pannan.
Till följd av detta sjunker spänningen och intensiteten några snäpp, och man lyckas inte hålla det lika intressant som i det inledande avsnittet. Lyckligtvis håller Ålder Okänd en bra lägstanivå, och det blir aldrig direkt dåligt. Svenskt 90-tal är annars kanske inte det mest lockande, där flera kalkoner (inga nämnda) får en att rädslas för uselt skådespeleri och de mest korkade repliker man kan tänka sig. Ålder Okänd undviker detta och lyckas leverera på båda punkter. Sven-Bertil Taube fungerar väl i huvudrollen och axlar den moraliskt våndade professor Wall med både känsla och trovärdighet, dessutom besitter han en alldeles utmärkt engelska som alla svenska skådisar bör ta sig en koll på. Dialogen är välskriven och faller aldrig åt det löjliga hållet, man håller sig till det man bör göra, och även om det inte alltid är lätt att hänga med i den vetenskapliga jargongen som förs, märks det att Hobert visste vad han sysslade med i manusarbetet till denna. Den är även förvånansvärt grafisk för att vara en svensk TV-produktion, där man får se både naket och lite gore, vilket givetvis är spännande.
Man kan alltså se att en av våra idag kanske mest folkkära regissörer en gång i tiden gjorde film som även vi anhängare av genrefilm kunde uppskatta. Ålder Okänd är en väldigt intressant film som inte lyckas ro allt i hamn, men som är välgjord och stundtals riktigt spännande. Det är bara att hoppas att Richard Hobert någon gång återvänder till vad han gjorde en gång i tiden, eller att någon annan fortsätter i hans gamla fotspår och producerar liknande saker för svensk TV, istället för ännu en säsong av någon trött komediserie.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör